Låt inte Malmö högskola bli ett eget universitet, utan hellre ett campus till Lund. Foto: Emil Langvad/TT
I dagarna börjar 270 000 studenter sina högskolestudier.
Därmed fortsätter trenden att allt fler tar högskolepoäng. Numera pluggar hälften av varje årskull vidare. Men expansionen av den högre utbildningen har lett till lägre kvalitet. Genom att lägga ner små universitet och högskolor och rikta resurserna till större lärosäten kan utvecklingen vändas.
De senaste åren har många varnat för att nivån på svensk högskoleutbildning är på väg att bli lika dålig som standarden i skolan. Akademikerförbundet Saco har vädjat till regeringen att inte skapa fler utbildningsplatser, utan att satsa på de som redan finns. De talar tyvärr för döva öron.
Mitt under sommarsemestern bestämde Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, att universitet och högskolor måste släppa igenom fler studenter. Resultatet blir att kraven sänks så att alla klarar dem.
Dessutom vill regeringen skapa ännu fler högskoleplatser – trots att det redan i dag finns många studenter som egentligen borde göra något annat.
Numera finns minst en högskola i varje län. Det har visserligen gjort högre utbildning tillgänglig för de som inte kan flytta för att studera. Men långt ifrån alla mindre högskolor håller måttet.
Utbildningsväsendet skulle tjäna på att fler högskolor görs om till campus under större universitet. När Högskolan Gotland slogs samman med Uppsala universitet 2013 fick gotlänningarna tillgång till högre utbildning med bättre kvalitet. Fler borde ta efter det gotländska exemplet.
Inflationen i antalet högskolor som dubbas till universitet är ett annat problem. Senast ut i raden att uppgraderas är Malmö högskola, som blir universitet vid årsskiftet. Motiveringen är att Malmö högskola erbjuder minst lika bra utbildning som vissa universitet.
Frågan är dock om inte de dåliga universiteten borde nedgraderas i stället för att uppgradera Malmö.
Olika universitetsrankningar visar nämligen att gammal är äldst. Universitet som Uppsala, Lund och Karolinska institutet är bäst i klassen medan nyare inrättningar som Linnéuniversitet, Mittuniversitet och Örebro universitet är sämst.
Det är skillnad på universitet och universitet – ändå går institutionerna under samma benämning. Varför inte kalla ett äpple för ett äpple? I stället finns ett inofficiellt rangordningssystem, där arbetsgivare och studenter med rätt klassbakgrund vet vilka universitetsutbildningar som är värda namnet.
Städer som Växjö, Kalmar, Sundsvall, Östersund, Örebro, Karlstad och Luleå borde inte få titulera sig universitetsstäder.
Det är på sin höjd lämpligt att de har en egen högskola.
Högre utbildning har länge styrts enligt devisen att kvantitet är bättre än kvalitet.
Ska Sverige fortsätta att vara en kunskapsnation är det dags att ändra på den saken. Ibland behöver en verksamhet byggas upp genom att riva ner mindre välfungerande delar. Alla tjänar på att dåliga universitet och högskolor bommas igen.
Kajsa Dovstad
