Man väntar på ett brev, en räkning eller ett paket.
Men det dyker inte upp alls, eller långt senare än förväntat.
Ibland handlar det om särskilt viktiga saker: räkningar som måste betalas eller kallelser till läkarundersökningar.
Brevlådorna plockas bort en efter en. Posten, eller Postnord som det statliga bolaget numera heter efter att svenska och danska postverket slagits samman, är på dekis.
Knappast någon har de senaste åren kunnat undgå detta.
Medan posten delas ut även på lördagar i länder som Storbritannien och Tyskland kan svenska postkunder troligtvis snart inte ens räkna med att få sin post alla vardagar.
Den lag som reglerar den svenska postutdelningen är på väg att förändras. I framtiden ska det räcka med att det tar två dagar för 95 procent av breven att komma fram till mottagaren, i stället för dagens regler om att 85 procent av alla brev ska ha delats ut påföljande arbetsdag.
Detta enligt ett nytt lagförslag som kommer att presenteras under hösten.
En rejäl portohöjning är också att vänta. Postnord har ställt krav på att priset för frimärken ska anpassas efter företagets vikande intäkter och ett allt mindre antal skickade brev, i stället för att justeras efter inflationen.
Det största problemet för den svenska delen av Postnord är dock inte vikande intäkter nationellt – till exempel har pakethanteringen ökat markant till följd av e-handeln – utan att man drabbats av den fullständigt hopplösa situation som uppstått i Danmark.
Där har posten inte längre ett samhällsuppdrag, konkurrensen har hårdnat betydligt mer än i Sverige och myndigheterna kommunicerar i stort sett enbart digitalt med medborgarna.
Det måste hanteras tillsammans med det gigantiska förtroendetapp som uppstått när svenska postkunder inte längre upplever att de kan lita på att den tjänst som de betalar för blir utförd.
Under 2016 tredubblades antalet klagomål som kom in till Post- och telestyrelsen. Människor vittnar om försenade och försvunna försändelser, och om att Postnord vägrar köra eller dela ut brev och paket i vissa områden. Försämringarna bekräftas även av Postnords egen klagomålsstatistik som skjutit i höjden.
Det är otvetydigt så att detta är en krissituation som regeringen måste hantera skyndsamt.
Den svenska posten har fortfarande ett samhällsuppdrag. Svenska politiker har ett ansvar att värna nationella intressen, även om det skulle innebära att det danska dotterbolaget sätts i konkurs.
Häromdagen (Dagens Nyheter 30/8 2017) krävde Lars Hjälmered (M), vice ordförande i riksdagens näringsutskott, med rätta, att näringsminister Mikael Damberg (S) redogör för hur regeringen tänker hantera krisen i Postnord.
Förhoppningsvis har Damberg en plan för hur man ska stoppa det fria fall som Postnord befinner sig i.
Och den bör inte handla om ytterligare försämrad service och kvalitet för kunderna.
Malin Lernfelt