När pensionsåldern ska höjas protesteras det vilt. Men alternativen är sämre.
Riksdagens pensionsgrupp, som består av Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna, som tillsammans skapat dagens pensionssystem, närmar sig ett förslag om en höjd pensionsålder. Det har fått missnöjet att börja bubbla igen. Men frågan om pensionsålder är på flera sätt mer komplicerad än den kan verka.
Grundprincipen för dagens pensionssystem är att du tjänar in till din egen pension, genom en pensionsavgift på 18,5 procent av lönen och genom olika former av sparande. Hur mycket du jobbar, hur mycket du tjänar och hur flitigt du fyller spargrisen påverkar alltså hur mycket du kommer att få i pension.
Men nu har medellivslängden stigit betydligt mer än man trodde när systemet skapades på 1990-talet – utan att folk anpassat sitt pensionssparande efter det. Det betyder att den miljon som tidigare räckte livet ut nu måste räcka ytterligare några år. Och därmed blir summan per månad lägre.
Den som vill kan fortfarande gå i pension vid 61 års ålder, så länge man är beredd på en lägre pension. Det är ett av de stora missförstånden om det svenska pensionssystemet: att det finns en enda pensionsålder, och att den är 65 år. Förslaget om höjd pensionsålder skulle innebära att man “måste” jobba till 62 eller 63 år, men har rätt att stanna till 69 år (idag 67).
Men som Stefan Oscarson, sekreterare i Pensionsgruppen, säger i
När vi lever längre måste pengarna till de extra åren komma någonstans ifrån. Det går att lösa genom höjda pensionsavgifter – i praktiken höjd skatt på arbete –, genom att utbetalningarna per månad blir lägre, eller genom höjd pensionsålder.
De höjda avgifterna är fel väg att gå eftersom de skadar incitamenten att arbeta och ekonomin i stort. Att folk får lägre pension varje månad är förstås gångbart ur ett systemperspektiv, men verkar inte accepteras av pensionärerna. Som Susanna Popova påpekar i SvD (30/11)är pensionen för någon som arbetat i 42 år, fram till 65 års ålder, 48 procent av slutlönen. Det har väckt ilska. Den höjda pensionsåldern är alltså det minst dåliga av alternativen.
Några andra valmöjligheter finns inte. De som nu pratar om ett reformerat pensionssystem förespråkar, medvetet eller inte, höjd skatt. Men det är bättre att vi betalar med tid, som vi får allt mer av. Skatterna är redan allt för höga.
Systemet är inte heller i behov av några större reformer. Dess grundprinciper är sunda och finansieringen är solid.
Joakim Broman