Skolan får inte gå samma väg som vården, där det i princip blivit omöjligt att klara sig utan inhyrd personal. Foto: Jonas Ekströmer/TT
Samtidigt som många lärartjänster gapar tomma rapporterar Sveriges Radio (15/8 2017) att bemanningsföretag erbjuder behöriga lärare löner på upp till 50 000 kronor i månaden. Bemanningsbranschen, som sedan många år blomstrar inom vården, är på god väg att ta ett fast grepp även runt utbildningsväsendet.
De senaste åren har kommunernas köp av bemanningstjänster ökat avsevärt.
Enligt Statistiska centralbyrån köpte kommunerna dylika tjänster för 758 miljoner kronor 2013. 2015 var siffran 1,2 miljarder.
Att hyra in personal till verksamheter som skola, vård och omsorg är både dyrt och riskerar att få negativa konsekvenser eftersom den inhyrda personalen går in och ut ur verksamheten, och inte tar något ansvar för vare sig kontinuitet, uppföljning eller planering.
Av naturliga skäl kan man inte lägga samma ansvarsbörda på bemanningspersonal vilket skapar en tuff situation med större belastning på de fast anställda.
Grundproblemet är inte att privata företag insett att det finns en lukrativ marknad och erbjuder legitimerad personal attraktiva avtal. Det är också fullt förståeligt att den som är ansvarig för att en verksamhet ska gå ihop känner sig tvingad att avdela resurser för att snabbt få in kompetent personal.
Vad detta till syvende och sist handlar om är en brist på långsiktighet och respekt för personalens kunnande och arbetsmiljö bland arbetsgivare inom skattefinansierad sektor. Snålheten tillåts gång på gång bedra visheten.
Sparbeting efter sparbeting läggs som en blöt filt över det viktiga arbete som utförs av sjuksköterskor, läkare och lärare med resultatet att vissa går in i väggen och andra väljer att säga upp sig. Och så står kommunerna där med skägget i brevlådan och tvingas använda sig av dyra bemanningslösningar.
Om kommuner och landsting på allvar vill vända utvecklingen finns det ingen annan väg att gå än att börja arbeta förebyggande. Politiker och chefer måste skapa rimliga arbetsförhållanden och lyssna på personalen – de som sitter inne med kunskapen om hur man skapar en bra skola, vård och omsorg.
Lärare och sjuksköterskor möter ofta motstånd när de argumenterar för ökad fast bemanning, större möjligheter till vidareutbildning eller löneökningar på ett par tusenlappar. Samtidigt pungar kommuner och landsting ut med enorma summor på hyrpersonal. Det är orimligt.
Alla vinner på att den erfarna, lojala personalen ges bättre villkor och skäl att stanna kvar i stället för att söka sig till bemanningsbranschen – allra mest elever och patienter vilka kan känna sig betydligt tryggare, men också skattebetalarna.
Skolans huvudmän står nu inför ett vägskäl. Fortsätter ansvariga politiker och tjänstemän att stoppa huvudet i sanden och agera kortsiktigt kommer skolan om ett par år att vara i samma hopplösa situation som delar av vården där det i dag är i princip omöjligt att klara sig utan hyrpersonal.
Malin Lernfelt
