Bågen är hårt spänd. 2020 ska Västerbotten ha världens bästa hälsa.
Landstinget borde ha större chans att nå sitt mål än regeringen som samma år utlovat Europas lägsta arbetslöshet.
I våras lyfte Socialstyrelsen fram Västerbottens läns landstings folkhälsoundersökningar som ett bra exempel på folkhälsofrämjande arbete. De har fungerat. Sedan de inleddes i Norsjö kommun 1985, och därefter, i början av 1990-talet, infördes i hela landstinget, har 180 000 personer genomgått en hälsoundersökning.
Alla invånare som fyller 40, 50 och 60 år bjuds in till en individuell hälsogenomgång med hälsoundersökning och hälsosamtal med en distriktssköterska.
Enligt en studie gjord vid Umeå universitet, som presenterades i april i år, har det när den hälsorelaterade livskvaliteten justerats, lett till hisnande 2 900 extra levnadsår i länet mellan 1990 till 2006. Om det antas att programmet fortsatt visat goda resultat de senaste tolv åren torde länets invånare ha gynnats än mer sedan dess.
Folkhälsofrämjande insatser är inte bara en god investering i länets humankapital. Det ger också sänkta kostnader för vård och omsorg.
Inom en inte alltför avlägsen framtid, när vården och omsorgssektorn står inför stora utmaningar, med en ökande andel åldrande invånare, är det folkhälsofrämjande arbetet, riktat gentemot i stort sett alla ålderskategorier, en avgörande faktor för att hålla kostnaderna nere.
I ett pressmeddelande, från i mitten av april i år, informerade landstinget om att länets förbättrade hälsotal, och den ökade livslängden, har medfört besparingar som är 50 procent större än kostnaderna för hälsoundersökningarna.
Medan den allmänt accepterade kostnaden för ett extra levnadsår, enligt den så kallade nationella tumregeln för kostnadseffektiv sjukvård, anges till en halv miljon kronor har varje extra levnadsår, tack vare omfattande hälsofrämjande åtgärder, inte kostat samhället mer än 650 kronor.
Att välfärden står inför stora utmaningar framöver är väl känt. Riksrevisionen konstaterade i april att staten måste ge 200 miljarder kronor i stadsbidrag fram till 2030 om välfärden ska kunna behålla samma kvalitet som i dag. Detta efter att ha granskat regeringens egna beräkningar.
Det motsvarar 20 miljarder kronor extra per år från och med 2020 i riktade region- och kommunbidrag, givet frånvaro av skattehöjningar, och handlar främst om bibehållen personaltäthet.
Västerbottensmodellen med sitt folkhälsofrämjande arbetet borde vara av stort intresse, inte bara för övriga landsting och regioner, utan för varje parti som ska möta väljarna i valrörelsen och svara på frågan hur välfärden framöver ska garanteras.
För många kommuner, landsting och regioner, inte minst S-styrda sådana, kommer skattehöjningar att vara svaret.
Men det är inte skatten som ska höjas. Det är människors hälsotal. Det är en god affär.
Avdragsgillt i antalet julaftnar, skolavslutningar och födelsedagskalas som längre liv möjliggör.
Csaba Bene Perlenberg