Skrönan om tsaren som upptäcker att den mest sjukdomshärjade provinsen i hans rike även är den provins med högst antal doktorer, och därför beordrar att samtliga doktorer ska avrättas, är på samma gång lustig och tänkvärd. Tsarens förväxling av det som orsakar sjukdomar med det som hänger samman med sjukdomar är en kärnfull lektion i orsakssamband.
Bland många som bor i USA i dag lever denna tsarmentalitet vidare. De vill avrätta motsvarigheten till doktorerna, nämligen algoritmerna och robotarna. I en ny studie från Oxforduniversitetet visar tre forskare hur fem procents ökad automatisering på den lokala eller regionala arbetsmarknaden höjde benägenheten att rösta på Trump med ungefär tio procent. Samma forskare har tidigare uppskattat att ungefär vartannat jobb kan ha automatiserats bort till år 2030.
Automatisering är vad ekonomen Josef Schumpeter kallat för kreativ förstörelse, alltså det minskade behovet av gammal teknologi som ny teknologi medför. Människor behöver inte arbeta i kolgruvor när självstyrande maskiner kan sköta jobbet. Senast arbetsmarknaden och hela ekonomier genomgick en liknande omvandling var under den industriella revolutionen på 1700- och 1800-talet. Då slog ludditerna i protest sönder de automatiska vävstolar som tog deras jobb i textilbranschen.
I 2016 års USA upplevde folk återigen maktlöshet inför sin position på arbetsmarknaden, och tog till politiken för att protestera. Men Trumps protektionistiska valplattform hade inget löfte om att stoppa automatiseringen. I en global, digitaliserad och alltmer automatiserad ekonomi skapas konkurrenskraft inte genom att avrätta robotarna eller stå utanför.
Istället måste den arbetskraft som automatiserats bort förflytta sig till nya områden och yrken. I en nypublicerad internationell studie visar en grupp ekonomer och psykologer hur människor upplever mer glädje och livstillfredsställelse av att köpa tidsbesparande varor, så som städning, än materiella ting som kläder. Resultaten gäller arbetande vuxna i alla inkomstskikt.
Det finns naturligtvis fler skäl till att det behövs nya sätt att arbeta med att tillhandahålla tjänster, likt de rut- och rotavdrag som finns i dag. Vänsterns motargument att staten inte ska bekosta poolrengöringar, eller att ordningen delar upp folk i en tjänande och en köpande klass bortser helt från två saker: arbetsmarknadens omvälvning och det mänskliga välbefinnandet som köpt tid kan ge.
När de gamla källorna till jobb och inkomst, men även identitetsskapande, flyttar eller sinar är det förståeligt att robotar skapar automatiseringsångest. Slitningen mellan ett statiskt leverne och ett rörligt arbetsliv är den strukturomvandling som politiken ännu har att adressera.
Nya sätt att köpa tjänster och därmed tid är givetvis inte det enda botemedlet mot arbetslöshet eller populism, men det ingår i en större förändring av tanken på hur arbete ser ut i vårt framtida samhälle. På köpet kan folk bli lite gladare.
Gustav Juntti