I centrala Skellefteå är de några personer, ännu så länge, i de större städerna desto fler. Östeuropeiska medborgare som tar sig norrut för att tigga. Till Västerbottensnytt säger Marika, som bor i ett tältläger i Umeå, att tiggeriet ger 150–200 kronor och inte räcker till mer än mat för dagen.
Förbjud tiggeri, har ett och annat kommunalråd krävt genom åren. Få missade nog när Umeås kommunalråd Lennart Holmlund skrev ett blogginlägg om att han hört att rumänska tiggare åker Mercedes och har snattat oxfilé.
I Norge klubbade nyligen den konservativa regeringen igenom ett förslag som innebär att norska kommuner får införa lokala tiggeriförbud.
Och i Köpenhamn inledde polisen nyligen en särskild insats för att köra bort utländska tiggare och hemlösa från gator och torg. EU–medborgare kan få en varning eller böter för att sova på en parkbänk, de som saknar EU–medborgarskap kan utvisas direkt. Danska kommuner och hjälporganisationer är förbjudna, enligt lag, att hjälpa den sistnämnda gruppen.
Retoriken har hårdnat. En dansk minister sa att tiggare ska ha klart för sig att Danmark inte är ”ett hotell”. Sverigedemokraterna höll under årets politikervecka i Visby en presskonferens där de klargjorde att de kommer att fokusera på tiggerifrågan i denna valrörelse, samt att partiet kommer kampanja aggressivt.
Men vad hjälper förbud mot fattigdom? Förbud leder bara till att tiggare slussas runt, till nästa kommun, stad eller land, varken mindre fattiga eller mindre arbetslösa.
När den svenska Socialstyrelsen gav ut en rapport om hemlösa EU-migranter kom det fram att bara två av tio får någon form av lön, hälften saknar inkomst och en tredjedel tigger eller är gatumusikanter. Hälften sover utomhus i tält, bil eller husvagn, och flertalet av dem – åtta av tio – är män.
Ändå florerar myter om att tiggarna egentligen är rika, att de åker runt i dyra bilar och är med i kriminella ligor. Då har man inte sett den misär som romer lever i, i länder som Rumänien. De trakasseras, diskrimineras och behandlas som skit. Vi ska givetvis kritisera dessa länder. Men om Rumänien vägrar hjälpa sina medborgare – får tiggarna det bättre av att vi förbjuder dem att sträcka ut handen på våra gator?
Knappast.
De som ropar efter förbud bör säga som det är: för dem går lyxen att slippa se misären före att låta människor som befinner sig på Europas botten vara i fred.