Polsk riksdag, på riktigt.
Den svenska välfärden knäar.
I varje fall delar av den.
Vi matas dagligen med skräckskildringar från landets akutmottagningar och vårdköer.
”Patienter dör i onödan på grund av personal- och vårdplatsbrist”, berättade ST-läkaren Akil Awad, som jobbar på Södersjukhuset i Stockholm, i Aktuellt för några dagar sedan (21/1 2020).
Sjukvården är en av de politiska frågor som engagerar den svenska väljarkåren mest. Mer pengar till kommuner och regioner, och därmed till välfärden, borde vara ett vinnande koncept.
När januariavtalet slöts för ett år sedan var tanken två. Dels att kunna styra Sverige med en S-ledd minoritetsregering, dels att hålla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, de båda ytterkantspartierna, borta från makt och inflytande. I ärlighetens namn har det gått sisådär.
Det som skulle gå som smort har fått in ett halvt grustag i maskineriet. För inte skulle väl Vänsterpartiet kunna göra gemensam sak med det konservativa blocket och köra över regeringen. Men det var precis vad man gjorde. Smart manövrerade Jonas Sjöstedt partiet från att vara politikens paria till att inneha en vågmästarroll. Det är starkt marscherat.
Först var det reformeringen och privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Buklandning.
Och nu satsningarna på välfärden. Riktigt var, när och hur det slutar är det ingen som vet. Något beslut togs inte på finansutskottets möte. Ärendet är bordlagt. Frågan ska beredas vidare. Enligt Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson är rimligt att räkna med ett beslut i riksdagens kammare omkring den 20 februari.
Sakfrågan är viktig. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har länge varnat för snabbt växande underskott i den offentliga sektorn. Delar av den svenska välfärden knäar.
Men att som oppositionspartierna mer eller mindre göra det till en fråga om bara pengar är att göra det väl enkelt för sig. Det handlar också om arbetssätt. Läkarna har blivit fler, sjuksköterskorna likaså, men de träffar och behandlar allt färre patienter. Mer och mer av de pengar som borde gå till vårdplatser går till administration.
Mer pengar behövs, ja, men också en diskussion om arbetssätt, organisation och regionmodellens vara eller inte vara.
Men även formen är viktig. Vilka grundläggande principer som ska gälla för budgetarbetet. Det hade varit bra om riksdagens partier hade kunnat enas om sådana. Det hade alla vunnit på. Inget parti, ingen regering, oavsett politisk kulört, har någonting att vinna på att Sveriges riksdag får polska inslag, stormiga möten med klent resultat.
Partierna bakom januariöverenskommelsen har åkt på ett andra svidande nederlag. Fler kan komma. För varje näsbränna undergrävs förtroendet för statsminister Stefan Löfven (S) och hans regering. Frågan som allt fler ställer sig är hur många prestigeförluster till den tål. Några till och deras minoritetsregerande kan vara över.
Mer eller mindre elakt spel, ränksmidare och -smiderskor, oheliga politiska allianser och tilltagande förvirring och ovisshet. Intressant och spännande för den som är intresserad av politik och politiskt spel. Men knappast bra för Sverige.
Fotnot: Uttrycket polsk riksdag har sitt ursprung i de historiska polska riksdagarna där varje adelsman hade absolut veto. För att ett beslut skulle vinna laga kraft krävdes total enighet, vilket endast med svårighet kunde uppnås.