FOTO: ANDREAS HILLERGREN/SCANPIX
Vår bästa tid är nu, sjöng Jan Malmsjö i musikalen ”La Cage Aux Folles”. Vår är i detta fall synonymt med idrottsentusiasternas. Deras bästa tid är nu med slutspel i många av de stora bollsporterna och till helgen startar fotbollsallsvenskan. Blir det Elfsborg i år igen, eller AIK, IFK Göteborg, Helsingborg, Häcken eller Malmö FF?
Lagom till premiäromgången presenterade regeringens utredare Björn Eriksson sitt slutbetänkande om idrottsrelaterat våld för idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M). Det är mycket klokt som den tidigare rikspolischefen och landshövdingen har att komma med. I en tid när debatten mest handlar om problemen i dagens supporterkultur, väljer Eriksson att lyfta fram supportrarna som en positiv kraft, och efterlyser former för att stödja goda supportrar. Samtidigt vill han öka möjligheterna att stänga ute risksupportrar.
Om det går att stänga ute risksupportrarna, den lilla klick huliganer som tycker att det är roligare att träffas och slåss än att skapa feststämning på arenan, hade mycket varit vunnet. Då hade Björn Erikssons tanke om polisfria matcher – deras närvaro riskerar att uppfattas som en provokation – inte bara varit en tanke utan även en möjlighet. Klubbarna skulle sköta säkerheten på de flesta matcher och vid behov lämna över de så kallade högriskmatcherna till polisen. En modell som med framgång har praktiserats i England.
Betydligt tristare läsning är den del av utredningen som handlar om hur kriminella tar sig in i idrotten. Inte så att de infiltrerar den svenska idrottsrörelsen, genom att ta plats i styrelserummen eller klubbens ledning. Snarare handlar det om hur personer, framför allt i storstadsklubbarna, genom systematiska hot om våld och trakasserier påverkar klubbens utveckling i en eller annan riktning. Över 40 procent av de högsta idrottsledarna utsätts årligen för våld, hot eller trakasserier. Vare sig man är polis, journalist eller fotbollstränare är det inte acceptabelt att bli hotad på jobbet, för att man gör sitt jobb.
Jo, svensk idrott har problem, allehanda sådana, men som går att lösa. Starka känslor riskerar att skapa en grogrund för våld – man kan fråga sig om kombinationen högriskmatch och alkoholförsäljning inne på arenan är lämplig – och mycket pengar är alltid en grogrund för kriminalitet, europeisk toppidrott har de senaste åren skakats av flera spelskandaler. Men det här är problem som idrottsrörelsen inte själva klarar av att lösa. Vad som måste till är politik handlingskraft och politiska beslut. Björn Erikssons utredning innehåller kloka synpunkter och förslag att ta fasta på. Nu är det upp till regeringen att agera. Om inte riskerar idrottsfesten att tappa sin feststämpel.
