Landshövding Magdalena Andersson bör inte öppna upp för att länsstyrelsens oberoende ska kunna ifrågasättas.
Ketchupeffekten i byråkratiska sammanhang tenderar att förvandlas till rejäla antiklimax.
I Västerbotten har länsstyrelsen ett angenämt problem. Två enorma, historiska projekt kräver hantering och resurser på ett sätt som myndigheten inte är dimensionerad för.
Norrbotniabanan ställs mot Northvolt. I dagsläget räcker resurserna bara till ett av projekten, och det är infrastruktursatsningen som riskerar att få stryka på foten. Det talas om fyra års försening för ett mycket efterlängtat projekt. Alternativt är att hela Northvoltsatsningen riskeras.
Båda förseningar är oacceptabla, var och en för sig.
Samtidigt bör det sägas att för Norrbotniabanan handlar det inte om enorma resursbehov: Två extra handläggare skulle kunna lösa problemet.
Att landshövding Magdalena Andersson slagit larm uppåt i hierarkin är utmärkt. Resultatet är att regeringen gett Trafikverket i uppdrag att analysera behovet av medel till länsstyrelserna när det blir aktuellt med stora investeringar i transportinfrastruktur. Detta är särskilt angeläget för länsstyrelser i glesbygd som är vana vid en mindre kostym.
Rimligt är att ovanliga projekt också leder till ökade resurser för att kunna hantera dem. En ny finansieringsmodell i all ära, men det kan knappast ha kommit som en överraskning för vare sig länsstyrelsen eller regeringen att den här typen av situationer skulle kunna uppstå?
Inte minst inför ett eventuellt bygge av en höghastighetsjärnväg kommer frågan att bli akut. Prestigeprojektet för den rödgröna regeringen, som först formulerades som den borgerliga regeringens samhällsbyggande sista-minuten-utspel i valrörelsen 2014, kommer att passera län och länsstyrelser som inte är dimensionerade för samhällsbyggen som knappt byggs vart hundrade år.
På nyhetsplats i Norran nämns även möjligheten att Trafikverket ska kunna skjuta till medel för att möjliggöra en snabbare hantering av Norrbotniabanan.
Landshövding Magdalena Andersson uttrycker inte motstånd mot en sådan lösning.
Men en sådan hantering är inte problemfri.. Länsstyrelserna ska vara oberoende myndigheter som inte står i skuld till övriga intressen. Som första prövningsinstans för frågor med överklagade detaljplaner och bygglov är det angeläget att länsstyrelserna har sin egen finansiering för att sköta dessa uppgifter.
Länsstyrelsernas roll är inte att vara beskyddare av vare sig kommunernas och regionernas politiska intressen, eller statliga myndigheters politiska uppdrag. I stället har en länsstyrelse att bedöma om de projekt som hamnar på deras bord är i överensstämmande med lagar, regler, målsättningar och praxis. Den enda styrning som finns är via regeringen.
Den irritation som inte sällan uppstår kring länsstyrelsers bromsklossfunktion gentemot kommuners och enskildas utvecklingsprojekt är välförtjänt utifrån länsstyrelsernas relativa oberoende. Den ska det inte tummas på genom misstankar om att myndigheter som Trafikverket köper sig positiva beslut.
En länsstyrelse ska inte vara till salu.
Csaba Bene Perlenberg