Foto: Claudio Bresciani
Förra året kostade hyrläkarna Västerbottens läns landsting nästan 144 miljoner kronor.
Om de sedan är räddare i nöden, eller ett nödvändigt ont, för att svensk sjukvård överhuvudtaget ska fungera råder det delade meningar om. Klart är i varje fall att landstingen/regionerna väldigt gärna ser att kostnaderna för dem minskar.
Frågan är bara hur det ska gå till?
Landstinget Blekinge har till exempel valt att rekrytera specialistläkare och tandläkare från Rumänien, Ungern, Bulgarien och Polen för att sedan språkutbilda dem i nio månader, delvis parallellt med påbörjad anställning i Sverige.
Nog försöker Västerbottens läns landsting också, men frågan är om man gör rätt saker.
Ta bara en sådan sak som länets hälsocentraler. Att starta hälsocentral i Västerbotten är ingenting som görs i en handvändning, landstingets kravlista är omfattande. Så omfattande att många företag i vårdbranschen upplever att de blir aktivt motarbetade. Av länets 38 hälsocentraler drivs bara sex av privata vårdgivare godkända inom Hälsoval Västerbotten.
Det är heller ingen hemlighet att den rödgröna landstingsmajoriteten gärna ser att så lite som möjligt av verksamheten släpps till privata utförare. Men då tänker man också galet, risken att skjuta sig själv i foten är betydande.
Minska i stället kravlistan för att få starta/driva en hälsocentral, inte minst utanför länets sjukhusorter Umeå, Skellefteå och Lycksele, där bygden är glest befolkad. Många läkare föredrar att vara privat anställda framför att vara det offentligt. Ju fler läkare som låter sig anställas och stannar på sin hälsocentral desto mindre behov av hyrläkare.
En annan möjlighet är att bejaka och underlätta för den taxebundna vården. Det vill säga att den behandlande läkaren får ersättning per patient enligt en lagfäst lista. Enklare besök betalas mindre, större och mer avancerade betalas mer.
Läkaren värnar sin egen verksamhet, chansen att han/hon stannar ökar, köper varor och tjänster på orten för skattade pengar som mottagningen genererat och patienterna får bättre kontinuitet. Vilket också minskar landstingets vårdkostnader eftersom kontinuitet ger bättre vårdresultat (Läkartidningen nr 6/2009).
Vill landstinget radikalt minska på kostnaderna för hyrläkarna, och det vill man, utan att vården drabbas och vårdköerna växer alltför mycket, måste det tänkas i nya banor. Mest och bäst vård till lägst kostnad är vad det hela handlar om, inte om det är ideologiskt rätt eller inte att släppa in och bejaka privata initiativ i länets sjukvård.
Om inte så lägger landstingets politiska ledning grunden till ett hälso- och sjukvårdsparti. Men kanske är det vad som behövs för att västerbottningarna även i fortsättningen ska få den vård de förtjänar – och till ett rimligt pris.