Vissa frågor får oproportionerligt stor uppmärksamhet. Ska det till exempel vara tillåtet att ha skolavslutningar i kyrkan, och ska det vara okej att sjunga psalmer.
Ja, säger regeringen i ett förslag, det ska vara tillåtet, men bara så länge det handlar om att ”överföra och utveckla samhällets kulturarv”.
Efter år av diskussioner har man alltså landat i slutsatsen att en klassisk sommarpsalm, som till exempel ”Den blomstertid nu kommer”, är mer tradition än vad den är religion.
Men där är det också stopp. Eleverna får inte känna sig tvingade att aktivt delta i inslag med konfessionell prägel, de bör inte uppmanas att delta i bön och trosbekännelse bör inte få förekomma.
Det är landets rektorer som har att ta ställning till vad som är att betrakta som tradition och vad som är religion. De lär välkomna att lagtexten nu tydliggörs kring vad som ska vara tillåtet och vad som inte ska vara det. Men för Svenska kyrkan kvarstår dilemmat: ska man eller ska man inte upplåta kyrkan för skolavslutningar om man samtidigt inte får utföra sitt huvuduppdrag, att förkunna Bibelns ord och budskap?