FOTO: ROINE SANDLÉN
Lika säkert som julkort i brevlådan, lika säkert är det att debatten om skolavslutningarnas vara eller inte vara i kyrkan bryter ut kring tredje advent. På den ena sidan Svenska kyrkan med flera, som tycker att julens berättelser handlar om ett kulturarv som alla ska ha tillgång till, på den andra Humanisterna och deras åsiktsfränder som vill att skolan ska vara konfessionslös. Domare är ett antal mer eller mindre villrådiga politiker, som å ena sidan anser att skolan ska vara icke-konfessionell, å andra sidan inser att det här är en fråga som engagerar och där stilpoäng både kan vinnas och förloras.
Måste erkänna att jag själv har ett ganska oromantiskt förhållande till skolavslutningar i kyrkan. Kan inte minnas att varken vår- eller höstterminen avslutades där, trots att kyrkan låg bara tvärsöver vägen. Däremot fick vi gossar oss berättade varför julen firades, så sjöng vi ”Gläns över sjö och strand” och ”Det är en ros utsprungen”, fick betyg och en liten godispåse, som i sanningens namn innehöll mer frukt än godis, innan vi kunde gå hem för att invänta all julens fröjder.
Det här handlar egentligen inte om troende eller inte troende, lika lite som det handlar om det märkliga påståendet, som ibland figurerar i debatten, att Svenska kyrkan vill ha avslutningarna i kyrkan för att kunna behålla gamla/värva nya medlemmar. I stället är det så att i ett mångkulturellt samhälle, som det svenska, är det lika viktigt att bejaka andra traditioner och värderingar som det är att bevara sina egna. Ett samhälle utan historia riskerar att tappa både sam- och framtid.
För en tid sedan tröttnade utbildningsminister Jan Björklund (FP) på ”den tramsiga debatten” och tillsatte en utredning. Vad regeringen vill är att förtydliga och ändra i skollagen så att det i skolavslutningar som hålls i en kyrka ska kunna sjungas psalmer om skolledningen så vill. Prästen ska också, som det så vackert heter, kunna ”utföra vissa konfessionella handlingar som att läsa julevangeliet”, som Björklund sa i en intervju i Svenska Dagbladet. Däremot ska ingen tvingas till kollektiv bön eller trosbekännelse.
Tror inte att någon farit illa av att få veta varför man firar jul. Nej, det är inget påhitt från rika köpmän, som vill bli ännu rikare, vill man tro på Bibelns berättelser så är det okej, vill man det inte så är det bara att låta bli, men julevangeliet är och förblir en del av vårt västerländska kulturarv.
Slutligen en reflexion kring Björklund och hans ”tramsiga debatt”. Nej, debatter är inte tramsiga, de är en naturlig del i ett mångkulturellt samhälle, som förhoppningsvis leder fram till bättre och klokare beslut, som det gjort i det här fallet.