Många vill gifta sig i kyrkan – men samtidigt slippa Gud.
Den slutsatsen kan dras av en undersökning som Kyrkans tidning har gjort; var tredje präst har ombetts att tona ner prat om Gud under vigseln.
Prästen Annika Borg berättar i radio att hon känner igen önskemålen. Samtalen om vigslar brukar gå bra, säger hon, men påpekar att hon inte vill ses som serviceperson som ska serva ”kunder” (Sveriges Radio 12/6 2015). Det är inte därför man väljer att bli präst.
Kyrkbröllop, särskilt på sommaren, är förstås estetiskt tilltalande och skapar stämning. Även i sekulariserade Sverige finns ett behov av traditioner. Många tycker säkert att de ju är medlemmar i kyrkan, även om de inte är troende, och därför har rätt att styra vigselceremonin. Och så blir det ju så fina fotografier …
Men då får man faktiskt ställa upp på att det är i ett religiöst sammanhang man gifter sig. Man kan inte alltid både ha kakan och äta den.
Det bästa vore om vi som fransmännen separerade den juridiska vigseln från den religiösa. Kristdemokraterna vill avskaffa vigselrätten för de religiösa samfunden, med argumentet att det är statens uppgift att sköta myndighetsutövning. Det hade varit att föredra.
Att politiken har svårt att släppa de religiösa samfunden märks vid kyrkovalen. Vid det senaste kyrkovalet valde Moderaterna att inte ställa upp som parti, något fler partier borde följa. Om kyrka och stat ska vara åtskilda, vilket var meningen när kyrkan för 15 år sedan upphörde att vara en statskyrka, borde det gälla även i praktiken. I grund och botten handlar det om respekten för religionsfriheten.
Att religionsfriheten inte går före exempelvis mänskliga rättigheter, svensk lag eller barns frihet är en självklarhet. Däremot finns det en gräns för hur mycket vi icketroende har rätt att lägga näsan i blöt.
Givetvis kan det för en icketroende kännas obekvämt att lova saker inför en Gud man inte tror på. Det är bland annat därför jag själv inte skulle vända mig till ett religiöst samfund om jag skulle gifta mig. Och med vilken rätt kan jag be en präst, imam eller annan religiös företrädare att sudda bort Gud för att jag ska känna mig bekväm? Hur bekvämt blir det då för exempelvis prästen i fråga?
Att se religiösa företrädare som servicepersonal är en smula respektlöst. När präster möter par som vill slippa höra om Gud bör de vänligt med bestämt förklara att kyrkan är fel ställe att komma till.
