Kampen för kvinnors rättigheter är långtifrån över. Foto Pontus Lundahl/TT
Förra helgen samlade ”Women’s march” miljontals människor.
I över 200 städer i 34 länder protesterade människor mot USA:s nya president Donald Trump – och mer specifikt de delar av hans politik som försämrar för kvinnor, inte bara i Amerika utan över hela världen.
Här i Sverige uppmärksammades samtidigt minnet av Fadime Sahindal, den modiga unga kvinna som den 21 januari 2002 mördades av sin far sedan hon öppet vågat stå upp för rätten till sitt eget liv.
I grund och botten handlar detta om en och samma sak: Att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Det handlar om att rakryggat stå upp för den över hundra år långa kamp som förts av starka individer som vägrat låta sig behandlas som andra klassens medborgare. Och om att uppmärksamma att kvinnors rättigheter på många håll runt om i världen fortfarande lyser med sin frånvaro, och att de även i väst är långt ifrån självklara.
Kampen är långt ifrån över.
Detta bevisas inte minst av att USA valt en president som under sina första dagar vid makten fattat beslut om att förbjuda att amerikanska biståndspengar går till organisationer som arbetar med information om preventivmedel och säkra aborter.
Enligt flera internationella hjälporganisationer kommer Trumps ställningstagande att leda till att fler barn föds av i kvinnor som inte kan ta hand om dem och att fler tvingas genomlida riskfyllda graviditeter eller farliga osäkra aborter med ökad mödradödlighet som följd.
Kvinnors rätt till sin reproduktiva hälsa är en av de enskilt viktigaste faktorerna när det kommer till jämställdhet mellan könen.
Den som inte har makten över sin egen kropp kan aldrig bli fri.
Aborträtten är under attack även i Sverige där misogyna antiabortorganisationer försöker gå bakvägen och använda samvetsfrihet som ett verktyg för att försvåra kvinnors möjligheter att själva bestämma när de vill bli föräldrar. I dagarna är fallet med den abortvägrande barnmorskan Ellinor Grimmark uppe i arbetsdomstolen. Förhoppningsvis blir utslaget samma som i tingsrätten och hos Diskrimineringsombudsmannen: att en barnmorska måste följa sjukvårdslagen.
Det kommer dock inte få de som är motståndare till kvinnors rättigheter att ge upp. Just därför är det också viktigare än någonsin att alla vi andra inte heller slår oss till ro. Vare sig det gäller rösträtt, abort, rätten att välja sin egen väg, klä sig som man vill eller gifta sig med den man älskar.
Fortfarande har långt ifrån alla kvinnor i vårt på ytan jämställda land samma rättigheter och möjligheter. För att uppnå det måste vi fortsätta kämpa. Liksom vi måste fortsätta att ställa oss bakom de kvinnor i Mellanöstern som kastar sina slöjor och vägrar anpassa sig till en ordning där män är värda mer än kvinnor.
Allt hänger ihop. Och kvinnors rättigheter är som sagt mänskliga rättigheter.
Låt oss aldrig glömma det.
Malin Lernfelt
