Ledare. Med en månad kvar till EU-valet är det fortfarande många som inte vet vad valet handlar om. En majoritet av svenskarna vet inte ens att det äger rum ett viktigt val i slutet av maj.
Tänk dig in i följande scenario.
Du har just svalt den sista middagstuggan, dukat av och packat diskmaskinen efter konstens alla regler. Men när du trycker på startknappen händer ingenting, absolut ingenting.
Insikten om att hushållet behöver modernisera vagnparken gör att du läser tester, undersöker funktioner och jämför priser. Och snart så står den där, den nya diskmaskinen.
Så borde det också vara med EU-valet. Du skaffar dig den kunskapen som du behöver för att göra ett klokt och genomtänkt val. Naturligtvis utifrån dina egna politiska preferenser. Men så är det inte. Med en månad kvar till valet är det fortfarande många som inte vet vad valet handlar om. En majoritet av svenskarna vet inte ens att det äger rum ett viktigt val i slutet av maj.
Det går självklart att hitta förklaringar/bortförklaringar till dessa uppseendeväckande siffror. EU-valrörelsen har ännu inte kommit igång på allvar. Men det är långtifrån hela sanningen. Den kunskap som många har om nationella frågor saknar de om EU-politik. Trots att EU-parlamentets inflytande över medlemsländernas lagstiftningsprocesser successivt ökat med åren.
Därmed inte sagt att allting är nattsvart. Det finns sådant som tyder på ett ökat valdeltagande. Enligt nyhetssajten Europaportalen, vars ägare och medlemmar representerar arbetsgivare och löntagare på den svenska arbetsmarknaden, säger 70 procent av svenska folket att de absolut eller troligen kommer att rösta i årets EU-val.
Trots det är det lätt att konstatera att svensken i gemen är mer intresserad av nationella frågor än av EU-frågor, och mer intresserade av politiskt rabalder på hemmaplan än i Bryssel och Strasbourg. Media har i ärlighetens namn inte ansträngt sig överhövan för att ändra på det. Pliktskyldigast rapporterar tv, radio och tidningar om det som händer och sker.
Det var också i stort den slutsatsen som utredningen ”EU på hemmaplan” (2006) kom fram till. Med tillägget att svenska redaktioner i allmänhet inte har tillräckligt goda kunskaper om EU och dess olika institutioner. Men de är sannerligen inte ensamma om bristande EU-lärdom.
Saxat från universitetslektor Maria Strömviks utredning: ”Många folkvalda och tjänstemän i kommunerna har till exempel svårt att redogöra för hur kommunens verksamhet är relaterad till beslut på EU-nivå. /…/ I skolan vittnar lärare om att de undviker EU i samband med demokratiundervisning på grund av sina egna bristande kunskaper. Inte ens universitetslärare i statsvetenskap känner sig bekväma med ämnet.”
När sex av tio svenskar känner att de inte har tillräckligt med information och kunskap för att rösta i EU-valet är det någonting som har gått väldigt galet. Sverige har trots allt varit medlemmar i ett kvarts sekel. Maria Strömvik kommer inte med några nya revolutionerande lösningar för att komma tillrätta med kunskapsbristerna.
Så här skriver hon i utredningens förord: ”Olika former av kunskapshöjande åtgärder, i skolan och det bredare utbildningssystemet men även bland andra kunskapsförmedlare som folkvalda, tjänstemän och journalister är viktiga instrument för att långsiktigt säkerställa goda förutsättningar för ett brett samhälleligt deltagande.”
Det är precis som den brittiske filosofen Francis Bacon konstaterade för över 400 år sedan; kunskap är makt.
Det gäller oavsett om man ska köpa en ny diskmaskin eller rösta i EU-valet.
Fotnot: Norran inleder sin EU-bevakning nästa lördag, den 4 maj.