Foto: Heikop Junge/NTB Scanpix/TT
Det talas allt mer om växande klyftor i samhället, ofta i ekonomiska termer, om olika former av utanförskap.
Ett utanförskap som det inte talas så mycket om är det kulturella, det vill säga vilka möjligheter du har att konsumera och själv vara med och producera kultur.
Men det har SVT/Kulturnyheterna gjort genom undersöka hur mycket kommunerna lagt på kulturen under 2014. Pengar är förvisso inte allt, men siffrorna ger ändå en bra bild av vilken ställning kulturen har ute i kommunerna.
Det kan handla om allt från smala konserter, dans- och teaterföreställningar och konstutställningar, som i första hand riktar sig till en liten kulturell elit, till barnböcker på biblioteket och bred, folklig populärkultur.
En kommun som satt kulturen i centrum, både bildligt och bokstavligt, är Umeå. Där satsades 2 524 kronor per person på kultur 2014, överlägset mest i landet. Då är inte bidrag till kommunen för att vara europeisk kulturhuvudstad inräknad i den siffran. Skellefteå med sina 1 426 kronor hamnar på plats 20.
Att satsa på kulturen, inte minst den som riktar sig till barn och unga, och göra den tillgänglig för alla, minskar självklart de kulturella klyftorna. Med minskade kulturella klyftor minskar även andra klyftor i samhället – i varje fall på sikt.
Nu när Skellefteå ska få ett eget kulturhus är det viktigt att också kulturen som sådan får sitt. Varken Skellefteå eller Umeå har den fördel som städer som Lund och Uppsala har, att ligga nära ännu större städer som Malmö, Köpenhamn och Stockholm, med ett ännu större kulturutbud. De institutioner som behövs för ett varierat utbud får Skellefteå och Umeå själva stå för.
Men att slå in den redan befintliga kulturen i ett ”rött paket med vita snören”, det vill säga bygga ett kulturhus, handlar mer om ögongodis än matnyttig substans för själen. Samtidigt måste man vara medveten om att den kommunala börsen har en botten, några större extravaganser lär det knappast bli tal om.
Då gäller det att prioritera, och att prioritera rätt. Vill kommunens politiker, kulturinstitutioner och det fria kulturlivet att kulturen ska hjälpa till med att jämna ut skillnaderna i förutsättningar så är det barn och unga det ska satsas på.
Det är snart 20 år sedan Västerbottensteaterns stora barn- och ungdomssatsning: ”Barnteateråret 98”. Under ett helt år spelades bara teater för barn och unga. Det borde vara dags igen för en sådan satsning, varför inte lagom till att kulturhuset invigs.
Kommunens båda konsthallar – Skellefteå konsthall och Museum Anna Nordlander – kunde å sin sida kombinera utställningar riktade till barn och unga med olika former av pedagogisk verksamhet. Biblioteket kunde aktivt arbeta med att leta upp och stimulera barn som riskerar att halka efter vad gäller språk och läsförståelse.
Det talas allt mer om växande klyftor och utanförskap. Kulturen kan, rätt utnyttjad, hjälpa till att minska klyftorna i dagens och morgondagens samhälle.
Den möjligheten måste tas tillvara.
