Foto: Hatem Moussa/AP Photo/TT
Krigets första offer är sanningen, lyder en utsliten men ständigt aktuell fras.
Den senaste tidens utveckling i Israel och Gaza, som utrikesminister Carl Bildt kallar ”synnerligen oroväckande”, framkallar naturligtvis starka känslor. Parallellt med dödandet och lidandet pågår också propagandakriget för fullt.
BBC rapporterade häromdagen att många av bilderna på krigsoffer, som får enorm spridning i sociala medier, i själva verket kommer från andra länder och konflikter (BBC, 8/7 – 2014). Via Twittertaggen ”#GazaUnderAttack” sprids de som en löpeld.
Efter att ha analyserat flera av de uppmärksammade fotografierna påpekar BBC att en del av dem är flera år gamla, andra är tagna i Syrien eller Irak. När bilden av fienden, Israel i det här fallet, ska sättas tycks sanningen spela en mycket liten roll.
I nyhetsrapporteringen på sistone har vi även fått veta att en man i Malmö, som hade hängt en israelisk flagga i fönstret, har misshandlats av ett helt gäng. Enligt mannen, som är kurd, har gärningsmännen sagt att det ska gå åt helvete för kurderna, och att han inte ska ha en israelisk flagga hängandes (Svenska Dagbladet, 7/7 – 2014).
Till Aftonbladet säger misshandelsoffret att han inte tror att den israeliska flaggan, som hängt i hans fönster i ett år utan att något tidigare hänt, var huvudanledningen till dådet: ”det kan också vara mitt motstånd mot regimen i Iran” (Aftonbladet, 7/7 – 2014).
Trots oklarheten skrivs det ledartexter där misshandeln kopplas till flaggan och till antisemitism.
I exempelvis Svenska Dagbladet skriver Alice Teodorescu att ”Incidenten inträffade efter att mannen hängt upp en israelisk flagga i sitt fönster” (10/7 – 2014). Ja, men var det främst därför? Det vet vi inte.
Även i Kvällsposten betonas flaggan som förklaring till misshandeln: ”Kanske var det någon som just fick syn på den”, står det i ledartexten, vars slutsats är att vi har mycket att lära av Raul Wallenberg och historien (9/7 – 2014). Det bör vi göra, lära av historien alltså. Och ta det lugnt med slutsatser innan vi med säkerhet vet.
Ibland passar en bild eller en nyhet in så bra i den egna berättelsen att lockelsen blir för stark: Ett fotografi på ett blodigt barn får visa hur grym den israeliska staten är, en grov misshandel i Malmö får visa hur utbrett judehatet är.
Som om det existerande dödandet i Gaza, eller antisemitismen i Malmö, inte vore illa nog.