Det går tungt för Sunnanås damer. Laget ligger sist i allsvenskan, har sex poäng upp till Piteå på rätt sida nedflyttningsstrecket. Om laget klarar sig kvar tvingas kommunen investera runt nio miljoner kronor för att nya Norrvalla ska klara de arenakrav som Svenska Fotbollförbundet ställer. Krav som enligt många är orimliga. Samtidigt ligger Skellefteå kommun ganska bra till. Ett annat exempel: för att värmländska Mallbacken även i fortsättningen ska få spela sina allsvenska hemmamatcher på Strandvallen behöver Sunne kommun investera i storleksordningen 25–30 miljoner kronor. Det är pengar som kommunen inte har. Som det ser ut just nu tvingas Mallbacken spela sina hemmamatcher på neutral plan.
Det finns mycket man skulle kunna säga om fotbollsförbundets arenakrav. Och mycket är redan sagt. Att planerna/arenorna ska hålla måttet, och måtten, är det ingen som ifrågasätter. Men några av de krav som fotbollsförbundet ställer är löjeväckande: vip-stolar, ett visst antal sittplatser under tak och hur många som ska kunna passera vändkorsen varje minut kan man överseende småle åt. Andra aspekter är betydligt allvarligare. Som att fotbollsförbundet indirekt inkräktar på det kommunala självstyret genom att säga: fixa arenan, annars underkänner vi den.
Om allt detta, och lite därtill, har Norransporten berättat i ett antal artiklar. Intervjuat politiker och tjänstemän, pratat med Inger Arnesson, klubbchef i Sunnanå. Att hon tycker att arenakraven är bra, att hon gillar dem mer än kommunens politiker och tjänstemän, är liksom en självklarhet. Det är ju Sunnanå som ska spela sina matcher på en uppfräschad arena (Norrvalla) medan kommunen får betala. Och det är det som är problemet, att det är skattebetalarnas pengar som fotbollsförbundet vill ska gå till vip-stolar, serveringar och mötesplatser, när kanske merparten av kommunens skattebetalare tycker att vården, skolan och omsorgen behöver pengarna bättre.
Förbundets arenakrav är inte rimliga, i varje fall inte så länge det är kommunerna som tvingas betala och arenorna konkurrerar om pengarna med kommunernas lagstadgade kärnverksamheter. Inte lär det på sikt gynna fotbollen heller. Det här är krav som mer eller mindre exkluderar mindre orter och kommuner från elitidrotten. Risken är att i princip all elitidrott så småningom hamnar i regionala tillväxtkommuner. Det är ingenting som fotbollsrörelsen vinner på, tvärtom.
Det finns bara en vettig slutsats att dra: om klubbarna och förbundet ställer krav på fotbollens arenor borde klubbarna och förbundet också vara med och betala – inte lägga hela kostnaden för vip-stolar och annat i knät på kommunerna.