Även om bankappar är smidiga ska kommunkontor vara öppna och tillgängliga för fysiska besök.
Öppenhet och tillgänglighet är paradord som blir allt svårare att hedra i en tid när kommunala budgetar fungerar som dragspel.
Än trycks det ihop på vissa håll, än dras det ut till max på andra. Allt i syfte att få ut så mycket som möjligt av de offentliga verksamheterna. Att det då och då blir falska toner är inte överraskande.
Besök på kommunkontoret i Robertsfors måste från och med nu vara välplanerade. Det går nämligen inte för sig att göra spontanbesök längre. Receptionen är obemannad.
På kommunens hemsida informeras det om att besöksrutinerna ändrats eftersom ”den tidigare fasta receptionen är borttagen”.
Endast förbokade möten, antingen gjorda via telefon eller e-post, accepteras.
I stället för receptionen har en telefon placerats ut. Med den går det att nå kommunens växel. I mån av tid kan tjänstepersonal svara och därmed göra undantag från de nya besöksrutinerna.
Märkligt nog finns det ändå en jour som kan nås via en ringklocka om man som kommuninvånare har ett ärende som inte innefattar ett besök hos någon tjänsteperson.
Avsaknaden av en person i receptionen är ett fattigdomsbevis för den kommunala verksamheten i Robertsfors. Telefon och jour i all ära. Men en kommun ska inte vara en stängd verksamhet utan möjlighet till mänsklig interaktion. Ett kommunkontor ska upplevas tillgängligt och välkomnande, inte stängt och svåråtkomligt.
I politikern, publicisten och diplomaten Olle Wästbergs demokratiutredning från 2014 konstateras det mycket riktigt att: ”Närhet mellan beslutsfattare och medborgare ger bättre förutsättningar för insyn och ansvarsutkrävande.” I detta måste även inbegripas de beslutsfattare som finns inom den kommunala tjänstemannanivån.
En annan statlig utredning från 2015, främst om kommersiell service i glesbygd, menar att försäljning av dagligvaror och drivmedel, post- och apoteksservice samt betaltjänster utgör grundläggande kommersiell service för medborgare. Det kan anses vara grunden för samhällelig trygghet.
Som utredningen konstaterar: ”En grundläggande nivå av kommersiell service kan anses vara uppnådd när grundläggande service är så tillgänglig att vardagen fungerar på ett tillfredställande sätt för människor och företagande.” Till detta borde rimligtvis tillgång till kommunal service räknas.
De nya besöksrutinerna i Robertsfors gör att kommunen riskerar att uppfattas som om man fjärmar sig från de kommuninvånare som den kommunala myndighetsutövningen är till för.
Det är knappast en kosmetisk fråga. Den tangerar i stället den demokratiska sfären. Att skapa större avstånd, reella eller endast uppfattade, mellan individer och kommun kan skapa förtroendebrist och onödiga konflikter. Sämre mellanmänsklig kontakt minskar möjligheten till inflytande. Det medför även en onödig anonymisering av den kommunala verksamheten.
Kommunkontor och stadshus är inte appar som finns i telefonen. Även om digitaliseringen har gjort att vi i dag har bankkontoret i fickan, tillsammans med en rad privata och offentliga tjänster, spelar fysisk representation och service fortfarande en stor roll i människors liv.
De pengar som Robertsfors sparar med en stängd och otillgänglig reception kan man få betala dyrt för i bristande förtroende.
Csaba Bene Perlenberg