Foto: TT bild.
I Västmanland härjar just nu den i särklass största branden i modern tid. Tre byar har evakuerats, och i Norberg med omgivningar har tusentals människor fått packa sina väskor och göra sig beredda att fly. Det varma vädret har skapat uppvindar som gör branden svårhanterlig, och släckningsarbetet beräknas därför ta minst en månad. Drygt 15 000 hektar hade hunnit eldhärjas på tisdagen, vilket motsvarar Skellefteå stad sju gånger om.
Brandmän har kallats in från hela landet, men väl på plats går många sysslolösa. En av dem pratar med Expressen om bristande organisering.
”Titta, här står 20 duktiga brandmän och gör ingenting. Det är inte för att de inte vill, de vet bara inte vad de ska göra”, säger han till tidningen (2014-08-05).
När Estonia förliste 1994, och tog 989 människor med sig ned i djupet, kom räddningsinsatsen igång försent. Detsamma var fallet vid den sydostasiatiska tsunamin 2004, där svenskar utgjorde en av de största andelarna utomasiatiska offer. Den katastrofkommission som därefter tillsattes riktade svidande kritik mot myndigheternas agerande. Den främsta anmärkningen var att det saknas en organisation för allvarliga kriser, och att myndigheterna inte har förmåga att samla in information och samordna åtgärder.
Det närmaste ett centralt ledningsorgan vi har är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som tillkom efter katastrofkommissionens utredning. MSB har i uppgift att hjälpa såväl den offentliga sektorn som företag och privatpersoner med information. Men trots att ett område större än hela Malmö kommun står i brand går denna myndighet bara att nå fram till klockan 16. Sedan stänger växeln för dagen. Både Länsstyrelsens och Norbergs kommuns hemsidor har legat nere, och den som mejlar för information möts av autosvar om semester.
Det är nu ingen nyhet att Sverige är landet där samhällsservicen inte fungerar annat än dagtid. Inte ens internet har räddat oss undan klockans tyranneri. På myndigheternas hemsidor kan man numera utföra ärenden med hjälp av så kallad e-legitimation, men bara fram till midnatt. Nätter och helger har även internettjänsterna ”stängt”. Den som är upptagen med att jobba på dagarna och av någon anledning behöver besöka en myndighet är det synd om. Såhär i semestertider är det förstås inte lättare.
Svenska myndigheters styvmoderliga behandling av sina medborgare är illa nog. Men än värre är det förstås när en katastrof inträffar. Katastrofen struntar nämligen i kontorstiderna. Det ligger i dess natur att den inte går att förutsäga, och därför måste det finnas en handlingsplan som upphäver det ordinarie byråkratiska schemat och gör klart och tydligt hur man ska agera, vem som ska ta ansvar för vad. Det finns dock alltså fortfarande inte. När det gäller verkar vi vara lika handfallna nu som vi var när Estonia sjönk och tsunamin slog till.
Först igår, på brandens sjätte dag, kom ministrar till Västmanland. Statsminister Fredrik Reinfeldt har hållit sig undan. Det enda man har sett till av honom på sistone är bilder på när han lyckligt åt prinsesstårta för att fira sin födelsedag i måndags.
För dem som den senaste veckan har förlorat en anhörig eller hus och hem i elden är katastrofen redan ett faktum, liksom för alla som står inför hotet om att branden skall sprida sig. Men det är som om vi inget har lärt oss.
