Kärleken till socialismen var större

Ledare. Stefan Löfven hade chansen att få bilda regering, bli statsminister, men tog den inte. Han hade inte vad som krävdes: modet att göra en politisk högersväng. Centerpartiet sa därför nej till Stefan Löfven som statsminister.

Statsminister med Svarte Petter på hand.

Statsminister med Svarte Petter på hand.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Politik2018-12-11 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.
undefined
Statsminister med Svarte Petter på hand.

Det kom verkligen inte som någon större överraskning.

Att statsminister Stefan Löfvens (S) kärleken till socialismen är större än till liberalismen. Eller som C-ledaren Annie Lööf formulerade det på ännu en välbesökt presskonferens: ”Det är problematiskt när Vänsterpartiets kravlista är uppfylld, men inte Centerpartiets.”

Stefan Löfven hade chansen att bli statsminister, men tog den inte. Han hade inte vad som krävdes: modet att göra en politisk högersväng. Centerpartiet sa därför nej till Stefan Löfven som statsminister, medan Liberalerna fortfarande inte fattat något beslut i frågan.

Beslut lär komma efter Liberalernas partiråd i eftermiddag (11/12 2018). Då lär vi också få veta hur partiet tänker rösta i budgetomröstningen på onsdag. Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson säger dock till TT att partiet inte att kommer rösta på regeringens övergångsbudget: ”Som det ser ut nu kommer vi att lägga ner våra röster.”

Vilket i sin tur innebär att budgetförslaget från Moderaterna och Kristdemokraterna ser ut att vinna, med stöd från Sverigedemokraterna.

Vilket i sin tur innebär att så länge det inte finns en regering som kan formulera en tilläggsbudget får de rödgröna regera på en konservativ budget, alltså föra en konservativ politik.

Det är ytterligare en konsekvens av att Socialdemokraterna inte tog möjligheten till ett brett blocköverskridande samarbete.

Och hur gärna Stefan Löfven än hade velat avgå efter en förmodad förlust i budgetomröstningen så kan han inte göra det. En övergångsregering kan inte avgå, inte heller enskilda statsråd. Det regleras i regeringsförordningens sjätte kapitel elfte paragraf.

Så hur Löfven än vrider och vänder på sig sitter han med Svarte Petter på hand.

Nu när Centerpartiet sagt nej till Stefan Löfven som statsminister har frågan återigen hamnat hos talmannen Andreas Norlén. Han vill skynda långsamt, klokt nog. Han ger partierna möjlighet att under ett par dagar överväga innebörden av Centerpartiets besked, och därmed är det oklart när nästa statsministeromröstning blir av. Det ser inte ut som om en sådan kan hållas denna vecka.

Under tiden kommer Norlén att hålla informella samtal med olika partiledare.

Närmast på dagordningen står besked från Liberalerna och budgetomröstningen på onsdag.

Kanske kan den få fart på förhandlingarna, få partierna att ompröva sina ståndpunkter, vara lite mer konstruktiva och visa lite mer kompromissvilja. För det är det som behövs för att Sverige ska få en ny regering, utan att behöva gå till ett extra val.

En som tror att onsdagens budgetomröstning eventuellt kan få fart på regeringsbildningen är David Feltenius, statsvetare vid Umeå universitet. Han menar att om det blir en borgerlig budget så kan S deklarera att man lägger ner rösterna i en ny omröstning om Ulf Kristersson som statsminister. För det är som han konstaterar: Finns det stöd för en borgerlig budget så är det logiskt att den ska genomföras av en borgerlig regering.

Men samtidigt hade det inneburit att Sveriges två liberalaste partier – Liberalerna och Centerpartiet – varit tillbaka på ruta ett: En borgerlig, konservativ regering i behov av stöd från Sverigedemokraterna. Vem var det som sa att politik inte kan vara spännande.