Foto: Thomas Johansson/TT
Statsminister Stefan Löfven (S) brukar hävda att någonting håller på att gå sönder – att Sverige glider isär.
Centerledaren Annie Lööf delar, i varje fall delvis, den uppfattningen.
I sitt inledningstal på partiets kommundagar i Göteborg slog hon fast att Sverige geografiskt håller på att glida isär. Vem kan säga emot?
Landsbygden måste stärkas, menade hon.
Efter att ha gått vilse bland höghusen och nattklubbarna vid Stureplan är Centerpartiet under Annie Lööfs ledning på väg att hitta tillbaka till rötterna. Kritiken från de traditionella C-väljarna utanför storstäderna hörs inte lika ofta.
Att Centerpartiet i landsbygdsfrågor har ambitioner utöver vad de andra partierna har råder det inte någon tvekan om. Senaste utspelet är att satsa 500 miljoner kronor mer än regeringen på att rusta upp regionala tågbanor och slopa fastighetsskatten för den som får liv i en tidigare övergiven kommersiell lokal på landsbygden.
Visst, det är bra, många bäckar små …
Men samtidigt tycks alla partier undvika huvudfrågan, varför 86 procent av Sveriges kommuner tappar unga mellan 18 och 25 år. Det handlar nämligen inte bara om brist på jobb och att behöva flytta för att studera. Det handlar också om en känsla av att det händer så lite. Utbudet av restauranger och kaféer, kultur och upplevelser är begränsat och därmed variationen på de varor och tjänster som erbjuds och kan konsumeras.
Det har gått så långt att många små gles- och landsbygdskommuner inte längre planerar för en befolkningsökning utan för hur de ska landa lite mjukare när befolkningen och därmed skatteunderlaget hela tiden minskar.
Ambitionsnivån är det inget fel på, varken hos C eller hos Annie Lööf. Problemet är snarare hur förslagen ska kunna förverkligas. Annie Lööf har stängt dörren för att tillsammans med övriga allianspartier bygga en parlamentarisk majoritet på stöd från Sverigedemokraterna. Vilket hon gör alldeles rätt i. Men samtidigt kan hon inte tänka sig att sitta i en socialdemokratiskt ledd regering.
Precis som Centerpartiet nationellt försöker C lokalt i Skellefteå att värna landsbygden. Nu senast i samband med förra veckans kommunfullmäktige där gruppledaren Carina Sundbom var mäkta upprörd över den film som ligger ute på Skellefteå kommuns hemsida och som handlar om morgondagens skola.
– Vi tror på andra lösningar än stordrift i staden, sa Sundblom bland annat.
Problemet är bara att i takt med att medelåldern ökar så minskar barnafödandet, och när barnsfödandet minskar försvinner elevunderlaget. Samtidigt som antalet barn i själva Skellefteå förväntas öka. Någonstans går en gräns där skolan inte längre klarar av att erbjuda eleverna samma förutsättningar som de större skolorna.
Det mesta hänger ihop. Förs det inte en bra gles- och landsbygdspolitik av regering och riksdag spiller det över på kommunerna. Skolor försvinner, den kommunala servicen försämras, polisen är minst en halvtimme bort och utbudet av fritidsaktiviteter blir mindre och mindre.
Om än både utgångspunkterna och lösningarna ser lite annorlunda ut är Stefan Löfven och Annie Lööf överens om en sak: Att klyftorna mellan storstad och landsbygd ökar. Den insikten borde kunna komma landsbygden och dess folk till del.
En bra början hade varit att förverkliga några av de 75 förslag som den parlamentariska landsbygdskommittén presenterade för en tid sedan, och som ska stärka landsbygden och skapa förutsättningar för liv och arbete även utanför storstadsområdena.
Om så inte sker är risken att det stora vemodet fortsätter att breda ut sig.