Kommer, kommer ej …
Länsstyrelsen i Västerbotten är överhopad med jobb: gruvor, vindkraftverk och infrastruktur. Det innebär att flera viktiga industri- och infrastruktursatsningar riskerar att försenas.
Redan i våras kom ett nödrop från Länsstyrelsen i Västerbotten: ”De resurser som länsstyrelsen förfogar över gör det inte möjligt att handlägga järnvägsplanerna, och övriga frågor som ska hanteras inom ramen för projektet, så snabbt som Trafikverket önskar. Vår bedömning är att de är färdiga först 2024, fyra år senare.”
Det handlade om Norrbotniabanan.
Det var i somras som Norran uppmärksammade länsstyrelsens dilemma. För mycket att göra, eller för lite personal, välj själv. Det handlar i det stora hela om växelpengar. Det skulle behövas två extra handläggare för att klara av det omfattande uppdraget. Två extra handläggare i tre år skulle kosta sex miljoner kronor.
Kommer det några extra pengarna eller ej?
Då, i somras, menade den rödgröna regeringen att projektet fick rymmas inom de tilldelade resurserna och ramarna. Vilket de enligt landshövding Magdalena Andersson inte gör. Redan för tre år sedan informerade hon regeringen om att länsstyrelsen behövde mer personal. Trots åtskilliga kontakter med statsråd och påstötningar sedan dess väntar hon fortfarande på svar.
Frågan är vad som är värst: att veta att man inte får några extra pengar eller att inte veta. Förmodligen det sistnämnda. Vet man om att det inte blir någon påfyllning av kassan har man i varje fall någonting att förhålla sig till. Och någon att lägga över ansvaret på. För om det här inte löser sig, och det snabbt, är det den socialdemokratiskt ledda regeringen som bär det tunga ansvaret.
Regeringens budgetförslag läggs fram på onsdag, den 18 september. I vanlig ordning är många av förändringarna och satsningarna redan kända. Mer pengar i plånboken för de flesta, men förhållandevis tyst om Norrbotniabanan. Den ende som tagit sig ton i ärendet är V-ledaren Jonas Sjöstedt. I sitt sommartal i Döbelns park i Umeå krävde han utbyggda kuststräckor i Norrland.
Han undrade också varför regeringen aldrig kommer till skott. Det är han inte ensam om att undra.
Att få svar från infrastrukturdepartementet om varför svar dröjer är svårare än vad det låter. Norran försökte och fick svar i mejl av infrastrukturminister Tomas Eneroths (S) pressekreterare Karin Boman Röding: ”Det ska ske en fortsatt utbyggnad av järnvägen i norra Sverige och planeringen för att bygga Norrbotniabanan i sin helhet ska intensifieras. Det står i januariavtalet, som är en sakpolitisk överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna. Vad gäller eventuella finansieringsfrågor från Länsstyrelsen i Västerbotten är det en fråga som vid behov sker mellan regeringen och länsstyrelsen.” (Norran 16/9 2019)
Det där var inget svar, det var ett icke-svar.
Den 28 augusti 2010 invigdes Botniabanan. Därmed startade persontrafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå östra station. Alltsedan dess, egentligen betydligt längre, har en kustnära järnväg ända upp till Luleå, kanske ännu längre, diskuterats. Kostnaden har beräknats flera gånger. Nu landar bygget på 30 miljarder kronor, det vill säga 30 000 000 000.
Ska hela projektet försenas för att länsstyrelsen i Västerbotten inte kan anställa två extra handläggare för sex miljoner kronor? Och det i en tid när norra Norrland andas optimism med Northvolts etablering i Skellefteå, med bland annat vindkraft och gruvor.
Det är inte acceptabelt. Självklart ska länsstyrelsen i Västerbotten få sina pengar.