Nu har Socialdemokraterna berättat vad som kommer att hända i Skellefteå de närmaste åren.
För det är precis vad det handlar om när partiet kallar till presskonferens för att presentera sin budget och plan. Med egen majoritet är Socialdemokraternas ord lag.
Visst finns det sådant som hade kunnat göras annorlunda, och bättre, och visst finns det sådant som borde ha varit gjort för länge sedan, men i det stora hela finns ingen anledning att klaga på det som är gjort. Skellefteå är en välskött kommun.
Kommunchefen Kristina Sundin Jonsson och de båda socialdemokratiska kommunalråden Lorents Burman och Maria Marklund nöjer sig heller inte längre med att i princip bara förvalta ett arv, utan driver också på för att Skellefteå ska utvecklas och klara morgondagens utmaningar.
Frågan är dock om Lorents Burman och kompani driver på tillräckligt mycket och gör det i rätt riktning. Tisdagens budgetpresentation var en tämligen slätstruken och idéfattig historia där det mest handlade om att fördela pengar till redan beslutade och påbörjade projekt.
Det som den splittrade politiska oppositionen har att förhålla sig till är om de tror att Socialdemokraterna har relevanta svar på morgondagens frågor och utmaningar och om man agerar därefter. För utmaningarna kommer, var så säker.
På tjänsteskrivelsens knastertorra kanslisvenska beskrivs de så här: ”Från och med 2018 förväntas Sverige nå så kallad konjunkturell balans som innebär att tillväxten mätt i BNP blir lägre än genomsnittet för de senaste tio åren. Särskilt svag blir utvecklingen 2019 och 2020 i samband med att konjunkturläget gradvis försvagas.”
Vilket i klartext betyder att både Sverige och Skellefteå är på väg mot sämre tider. Då är det skönt att veta att det trots allt finns finansiella muskler i ladorna. Kommunens soliditet är imponerande. Ur den aspekten är Skellefteå synnerligen väl rustat att möta morgondagen.
Trots det innehåller budgetförslaget krav på effektiviseringar och rationaliseringar inom kommunens alla verksamheter. Ett ämne som har debatterats flitigt på denna tidnings insändarsida de senaste dagarna när antalet kommunanställda i Skellefteå och i Luleå har jämförts.
Däremot finns det inga skattehöjningar i sikte. Med norrländska mått mätt har Skellefteå låg kommunalskatt: ”Höjd skatt är en av de sista utvägarna. Vi kanske borde marknadsföra oss som ett skatteparadis”, sa Lorents Burman och log snett.
Men trots att Skellefteå är på väg mot sämre tider, och trots att kommunen samtidigt får fler yngre och fler äldre, vilket bland annat betyder mindre skatteintäkter, och trots att många företag ropar efter rätt arbetskraft, vilket försvårar nya företag att starta och befintliga att växa, så finns det i dag utrymme för satsningar.
Investeringar på 3,5 miljarder kronor finansieras med två miljarder, eller 56 procent, av eget kapital, och med 1,5 miljarder, eller 44 procent, av lånade pengar.
Lägg därtill satsningar på skolan, vården och omsorgen, och lite lagom bekymrade miner mellan alla leenden, och Socialdemokraternas budgetpresentation för 2017 är i stora drag komplett.
Jo, Skellefteå tuffar på.
Fråga: Lorents Burman, om du var kommunalråd i en kommun med betydligt sämre ekonomi, vilka hade dina första besparingar varit.
Svaret kom blixtsnabbt: Ja, inte inom skolan, vården och omsorgen.
Det känns som om valrörelsen redan har börjat.