På Journalistens hemsida, det är Sveriges äldsta och största medietidning, kan man bland annat läsa om några av alla de journalister och mediehus som utsatts för trakasserier, hot och våld. Om en journalist på Nerikes Allehanda i Örebro som blev hotad efter en artikel om nazismen i länet, om en fotograf som gång efter annan blivit attackerad av vänsterextremister, om att fyra av tio svenska mediehus har hotats vid minst ett tillfälle sedan januari 2013.
De allra flesta gånger handlar det om missnöje med publiceringar. Kriminella nätverk, politiska grupperingar som vill slippa publicitet, i diktaturer, och i många semidiktaturer, är hoten mot yttrandefriheten statskontrollerad.
I november 2012 kidnappades den amerikanske frilansjournalisten James Foley i Syrien. Knappt två år senare mördades han av IS (Islamiska staten). Foley åkte till Syrien för att ”visa upp det syriska folkets lidande för världen”, som hans mamma Diane skrev på Facebook. Han kom aldrig hem igen. Det ödet delade han med minst 108 andra journalister förra året.
Att svenska journalister mister livet är ovanligt. Radions korrespondent Nils Horner dödades mitt under en intervju i Kabul, han blev den femte svenska journalisten som dödats sedan 1973 när Rapports svensk-argentinska kameraman Leonardo Henrichsen filmade sin egen död i samband med kuppförsöket mot president Allende.
Att få svenska journalister mist livet gör inte hoten och våldet mindre allvarligt. Alla med makt behöver ett finger i ögat, alla som inte vill bli granskade behöver granskas. Hälften av alla svenska etermedieredaktioner har utsatts för hot, konstaterar Utgivarna, en intresseorganisation för medieföretagen Sveriges Television, Sveriges Radio, Utbildningsradion, Sveriges Tidskrifter, Tidningsutgivarna och TV 4-gruppen. När journalister utsätts för hot och våld är det ett angrepp på demokratin och det öppna samhället. Det har sagts åtskilliga gånger, men tål att sägas igen.
Många svenska tidningshus har skärpt säkerheten, formulerat checklistor och upprättat handlingsplaner, de vet vad som ska göras och vem som ska göra det i ”skarpt läge”. Men det räcker inte. Att många misstror medierna betyder heller inte att frågan får förminskas till ett problem bara för mediebranschen. För problemet är mycket större än så, det handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha, ett öppet, demokratiskt eller någonting helt annat. Det är det vi borde diskutera i stället för att spekulera i om den 23-årige rappare från London som sägs ha skurit halsen av James Foleys verkligen är hans bödel.