Vad är viktigast för svenska väljare?
Förr om åren handlade det om sjukvård, skola och utbildning, jobb och sysselsättning.
Numera är integration och invandring den viktigaste frågan, enligt en undersökning som Ipsos gjort för Dagens Nyheter.
Kanske är det inte så konstigt att en höst och en vinter med historiskt höga flyktingnivåer, och en het invandringspolitisk debatt, har satt sina spår. Precis på samma sätt som ett högt tonläge i skolfrågorna gjorde avtryck vid den förra mätningen i juni 2015. Ännu ett tecken på hur lättrörlig den svenska opinionen har blivit.
Samtidigt är det lite märkligt att invandringsfrågan bedöms vara viktigare än både bra utbildning och sjukvård och en framgångsrik arbetsmarknadspolitik som i sin tur genererar skatteintäkter till det svenska välfärdssystemet.
Vad vi ser nu är notan för att Sverige i allmänhet, det politiska etablissemanget i synnerhet, och främst då den rödgröna regeringen, stod så handfallen, utan varken framförhållning eller ens funderingar på hur krisen skulle kunnas lösas när flyktingströmmen nådde Sverige. Förmodligen hade det inte gjort någon större skillnad med en annan färg på regeringen, men nu råkade flyktingkrisen hamna i de rödgrönas knä.
Mätningen kan också ses som en följd av ett politiskt haveri i konsten att inte kunna integrera människor med annan etnisk bakgrund i det svenska samhället. Precis som i övriga Europa har nationalismen i Sverige växt sig allt starkare.
Sverigedemokraterna må ha gett upp sina ambitioner att påverka politiken den rätta vägen, den parlamentariska vägen, men otvetydigt har man vunnit på flyktingkrisen. Numera är det i princip bara Centerpartiet som håller fast vid en någorlunda liberal syn i invandringsfrågan.
Gjort är gjort och kan inte göras ogjort. Problemet är att det politiska integrationshaveriet fortsätter. Låglönejobben, som lanserats som en möjlig integrationsmotor för nyanlända, värjer sig Socialdemokraterna inför, man vill inte stöta sig med fackföreningsrörelsen, samtidigt som S yrar om ett nytt klassamhälle. Frågan är vad som bygger klassklyftor: att gå på bidrag eller att jobba för 75 procent av kollektivavtalad lön, som exempelvis Kristdemokraterna nu föreslår.
Mätningen indikerar ytterligare en sak: den djupa kris som den svenska socialdemokratin befinner sig i. Förtroendet för partiet och för partiledaren Stefan Löfven rasar och nu är frågan om jobb och sysselsättning inte längre lika viktig för väljarna. Bekymmersamt, på gränsen till katastrof, för ett parti som har jobbfrågan som högsta prioritet. Då duger det inte att som partisekreteraren Carin Jämtin envist hävda att det är skillnad på ett val och en opinionsmätning.
Så länge IS inte är militärt besegrat kommer flyktingarna att komma, så länge EU inte har ett fungerande fördelningssystem på plats kommer vissa länder att få bära en oproportionerligt stor börda. Vad det då, på den sista raden, handlar om är att se flyktingarna och invandringen som en tillgång för Sverige.
