Undrar om det jublades på kommunledningskontoret i Skellefteå, om det beställdes hem tårta till eftermiddagskaffet.
Förmodligen gjorde det inte det.
För när Statistiska centralbyrån (SCB) i måndags släppte befolkningssiffrorna för 2015 visade de att Skellefteå visserligen ökat sin befolkning – men bara med sju personer.
Någon klipsk och snabbtänkt räknade då ut att med den här ökningstakten får Skellefteå vänta 1 138,5 år innan befolkningsmålet på 80 000 personer är uppnått. Det politiska målet – som alla utom Sverigedemokraterna ställer upp på – är att det ska nås inom 15 år.
Det går naturligtvis att ensidigt lägga skulden på Skellefteås politiker i allmänhet och på Socialdemokraterna, som styrt och ställt i kommunen sedan urminnes tider, i synnerhet. Och, visst, det har gjorts missar, både nu och då, men Skellefteås politiker är bara små brickor i ett stort spel.
Det var den förre S-ledaren Håkan Juholt som i sitt installationstal för första gången använde uttrycket ”något håller på att gå sönder” när han skulle beskriva det svenska samhället. På senare tid har även andra ledande socialdemokrater – bland dem Stefan Löfven, Mikael Damberg och Carin Jämtin – använt sig av samma uttryck.
Jo, något håller på att gå sönder, men kanske inte på det sättet som Juholt menade. Tittar man på befolkningsutvecklingen visar det sig snabbt att starka tillväxtområden blir starkare på bekostnad av de redan svaga. En utveckling som borde bekymra betydligt fler än de politiker som är verksamma i de kommuner som inte växer.
Det är tyvärr en utopi att en kommun som Skellefteå helt plötsligt skulle överösas med statliga och/eller regionala jobb och växa med hjälp av dem. Glöm det. Så vad kan då kommunens politiker göra, om de överhuvudtaget kan göra någonting, för att få fart på befolkningsutvecklingen.
Stellan Lundström, professor emeritus i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, är en av landets ledande experter på fastighetsekonomi. I en intervju i SVT/Västerbottensnytt ( 23/2 2016) menar han att Skellefteå är helt fel ute: ”Kommunen borde börja i rätt ände, näringslivet. Utan jobb, ingen stad.”
Med andra ord: Det är varken kulturhus, ett flashigt centrum, en ny bro över älven eller ett av Sveriges bästa ishockeylag som får Skellefteå att växa. Det är i stället jobb, jobb och åter jobb som avgör kommunens framtid. För utan jobb ingen tillväxt, och utan tillväxt ingen ljus framtid.
Det räcker alltså inte med att ”sätta Skellefteå på kartan”, detta till intet förpliktigande politiska nonsensuttryck. Vad som behövs är politisk handlingskraft och tydlighet, ett företagsklimat som kan locka fler etableringar och få redan etablerade företag att växa.
Ideologiskt kommer det säkerligen att svida en hel del för stadens socialdemokrater – till och med Vänsterpartiet driver på privatiseringar (= den kommunala fotvården) som S säger nej till – när bristerna i företagsklimatet ännu en gång kommer på tal.
Men det måste få svida om Skellefteå någon gång på allvar ska kunna leva upp till devisen att vara ”en framsynt och jämställd tillväxtkommun, attraktiv att bo och verka i”.
