Polisen i Skellefteå har startat en Facebook-sida. Sedan i början på juni har ordningsmakten sakteligen börjat lägga upp informativa inlägg om sin verksamhet. I det allra första inlägget presenterades ett förnyat medborgarlöfte med Malå kommun. På en bild framträder lokalpolisområdeschef Lars Westermark och kommunalråd Mikael Abrahamsson (S) och berättar att de gemensamt ska arbeta för att minska tillgängligheten till narkotika i Malå, samt arbeta för en förbättrad trafiksituation. I andra inlägg finns lyckönskningar till studenter, uppmaningar om att ta det lugnt på vägarna, bilder från trafiksäkerhetsarbete och andra jobbrelaterade situationer. Initiativet är välkommet.
Det är bara att gratulera invånarna i Skellefteå till en kommunikativ, inkluderande och transparant ordningsmakt. Givetvis ska den lokala polisen finnas där medborgarna är. Inte minst i tider när bristen på poliser inte sällan skapar frustration och en känsla av isolation är det viktigt att polisen öppnar upp sig och visar vilken verksamhet som faktiskt bedrivs. Bara för att man inte själv ser polisens insatser betyder det inte att de inte faktiskt äger rum. Här kan olika sociala medier spela en mycket viktig roll för att behålla och utvidga medborgarnas förtroende.
Men med öppenhet och en viss gnutta folklighet kommer även ett ansvar. Polisen är inte vilken myndighetsverksamhet som helst. Vålds-monopolet särskiljer ordningsmakten från övriga offentliga institutioner. Tyvärr verkar inte alla poliser förstå detta utan rycks med i gilla- knappens lockelse. De senaste åren har det från tid till annan blossat upp debatter där polisen via offentliga Facebook-konton kritiserats för att anslå en ton som inte passar sig för en myndighet som medborgarna ska respektera och se upp till, sympatisera med och ha förtroende för, men samtidigt inte komma för nära medborgarna.
Poliser är givetvis människor de med, men först och främst bär de en uniform som symboliserar det rättsväsende som ska tjäna alla. Då gagnas varken polisväsendet eller allmänheten av skönlitterära inlägg med gråten i halsen om dramatiska situationer efter trafikolyckor, tår- drypande ögonblicksskildringar av brottsplatser eller etiska konflikter i exempelvis avvisnings-ärenden av barnfamiljer.
Polisers Facebookande får inte skapa den minsta tvekan om att poliser i uniform, alldeles oavsett privata åsikter, känslor eller traumatiska upplevelser följer samma regler och behandlar alla människor likadant och att man som medborgare ska kunna känna sig trygg i vissheten att polisen ska hjälpa en utan att man riskerar bli uthängd som en del av en offentlig bearbetningsprocess som borde ske bakom lyckta dörrar.
Poliser ska finnas till för medborgarna, inte söka gilla-markeringar av dem. Skelleftepolisen får gärna informera om sin verksamhet och bedriva upplysningsarbete enligt klassisk myndighetsmodell men håll känslorna och de målande beskrivningarna av uppslitande situationer borta från polisens officiella Facebooksida.
Polisen bör sätta upp avspärrningstejp framför arbetsdatorn med texten: Polis. Avspärrat. Inga tårdrypande inlägg bortom denna linjen.
Csaba Bene Perlenberg