Influensasäsongen väntas inte anlända förrän i februari, men redan nu är vaccinet slut på många håll i landet.
Det bästa hälsotipset inför influensasäsongen: Bli inte sjuk.
Så kan det pressmeddelande som Västerbottens läns landsting skickade ut tidigare i veckan bäst sammanfattas.
Anledningen är lika enkel som bister: vaccinet är på väg att ta slut på sjukhus och hälsocentraler och fler doser kommer inte i år att skickas till Sverige.
Ett av de två influensavacciner som används i Sverige är redan restnoterat. Det andra är på väg att gå åt samma håll.
Möjligen kommer nya doser i slutet av januari. Detta i en vaccinationskampanj som ursprungligen planerats pågå till slutet på februari när puckeln av influensan förväntas anlända.
Riskgrupperna, det vill säga äldre över 65, yngre personer som har vissa underliggande sjukdomar och gravida kvinnor kommer att vaccineras tills medlet tar slut. Sedan är det var och en för sig själv efter bästa förmåga.
En del av problemet är att vaccinationen är frivillig. I år verkar fler ha bestämt sig för att vaccinera sig samtidigt som beställningar på sina håll uppges ha lagts alldeles för sent.
125 000 vaccindoser, något fler än förra året, har upphandlats till den så kallade norra regionen; Norr- och Västerbotten, Jämtlands- och Västernorrlands län.
Samtidigt kommer det rapporter från landsting runtom i landet att det råder en otydlighet om exakt hur många som faktiskt vaccinerat sig. Doser kan finnas i kylskåp och i kyllager på sjukhus, närhälsan och på privata vårdcentraler. Och däremellan brister kommunikationen.
I Västerbotten råder dock lite bättre koll. En inventering har gjorts och det fåtalet doser som finns kvar är reserverade för riskgrupper.
I Skellefteå är vaccinet i princip helt slut, har Norran rapporterat om på nyhetsplats.
Till detta kommer det för svenskarna besvärliga läget att influensan och övriga virussjukdomar är rena rama länshaverister. De bryr sig föga om svenska, administrativa läns- och regiongränser. Trots detta kommer att vart och ett av Sveriges 21 landsting/regioner själva är ansvariga för att beställa vaccin till sina invånare.
Givet att influensaepidemier inte är nationella till sin omfattning, utan kontinentala och globala, är argumentet för en nationell influensaplanering, upphandling och distribution rätt övertygande.
Ur ett kundperspektiv är små svenska landsting rätt svaga kunder. När det på sina håll inte ens finns ordentliga kommunikationskanaler mellan offentlig och privat vård, eller mellan olika enheter inom samma landsting, målas en bild upp av skyddade verkstäder mellan regiongränserna.
Samtidigt är regionerna enligt rådande system endast ansvariga för sina egna invånare. Inte till landets befolkning i sin helhet. Det är en svaghet som utsätter riskgrupper för fara och som dessutom ökar risken för att smittspridare flyter genom ett rätt grovmaskigt vaccinationsnät.
Ojämlikheten mellan de 21 landstingen och regionerna är omvittnad. Den situation som nu uppstått med vaccinbrist är bara det senaste tecknet på ett stort behov av en rejäl diskussion om vikten av en övergripande, nationell sjukvårdsplanering och ett statligt huvudmannaskap.
Csaba Bene Perlenberg