Det kom inte som en chock, knappast som en överraskning heller.
Skellefteå drar i nödbromsen.
Det är man långtifrån ensam om att behöva göra. De tuffa ekonomiska planeringsförutsättningarna delar Skellefteå med i stort sett alla Sveriges 290 kommuner. I fallet Skellefteå handlar det dels om rent strukturella problem, demografiska förändringar gör att färre ska försörja fler, men också om politiska beslut, eller rättare sagt avsaknaden av desamma.
De socialdemokratiska kommunalråden har kommit och gått, men den ekonomiska försiktigheten har bestått. Den innebär att Skellefteå tillhör toppskiktet i landet när det gäller finansiella muskler. Men också att investeringar skjutits på framtiden. Principen att betala kommunala investeringar med eget kapital har ett pris.
Historiskt sett så bromsades det för mycket. Varken under Lorentz Anderssons (S) kommunalrådsår 1980–2002 eller Bert Öhlunds 2002–2013 lånades det några pengar till investeringar.
När kommunfullmäktige på tisdag i nästa vecka (17/12 2019) samlas för sista gången för i år kommer (förmodligen) en stor del av dagen att ägnas åt att diskutera framtiden. Tuffare tider väntar med demografiska förändringar, andelen av befolkningen över 80 år ökar med nästan 50 procent de kommande tio åren, bristen på kompetens och en avmattning i konjunkturen.
Samtidigt är behovet av investeringar stort. Skellefteå är tack vare stora företagsetableringar en tillväxtkommun. Det behöver satsas på gator, vägar, bostäder, en ny hamn, avlopp och elnät.
Tillväxt är bra, men tillväxt kostar.
I ett allvarsamt formulerat pressmeddelande från kommunen kan man läsa: ”I planeringsförutsättningarna för budgetåret 2021–2025 finns inga ramökningar inlagda. I stället kommer den fortsatta budgetprocessen att visa vilka verksamheter som eventuellt får en utökad ram.”
Det betyder att vården, skolan och omsorgen – det vill säga välfärdens kärna – kan bli tvungna att behöva slåss med näbbar och klor för att få mer pengar till sin verksamhet. Därmed finns det en uppenbar risk att det är här som de sämre tiderna tydligast kommer att märkas. Kvaliteten i vården, skolan och omsorgen är helt enkelt hotad.
Det finns dock ett par saker som Skellefteå kommun kan göra för att förbättra situationen. Här är några av dem:
- Göra en grundlig genomgång av alla investeringar. Vilka måste göras nu, vilka kan skjutas på framtiden.
- Utöka uttaget (= aktieutdelningen till kommunen) från Skellefteå Kraft.
- Titta över de verksamheter som kommunen driver. Finns det någon privat aktör som kan göra det billigare med bibehållen kvalitet. Det kan handla om allt från personalrestaurang och städning till hemtjänst och äldreboenden.
Jämfört med många andra kommuner ser det trots allt ljust ut för Skellefteå. Hur ljus framtiden blir bestäms dock av den socialdemokratiskt ledda röda majoriteten. Det gäller att satsa på rätt saker, ha lite fingertoppskänsla och ibland våga tänka i annorlunda banor. Lite tur på vägen behövs nog också.
Sedan hade det inte varit helt fel om finansminister Magdalena Andersson (S) gläntat på locket till statens kassakista.
Samtidigt som ”Åtta av tio kommuner planerar besparingar” är ”Statens finanser allt starkare”. Rubriker hämtade från svenska tidningar hösten/vintern 2019. Det är inte rimligt. Regeringen – tillsammans med stödpartierna Centerpartiet och Liberalerna – måste prioritera stödet till kommuner och regioner. Även om mer pengar från statsbudgeten inte löser alla problem.