Det finns mycket som kan sägas och mycket som kan skrivas om Region Västerbotten. Det är också mycket som blivit både skrivet och sagt. Frågan om de södra länsdelarna skor sig på de norras bekostnad eller inte är brännande het här i norr, liksom det faktum att så mycket av Region Västerbottens verksamhet har koncentrerats till residensstaden Umeå. Det har gått så långt att Håkan Andersson, ordförande för Centerpartiet i Skellefteå, och Robert Boström, ordförande för Centerpartiet i Norsjö, på fullaste allvar funderat på var Skellefteå kommun egentligen ska höra hemma, var kommunens intressen bäst tas tillvara, om det är i Norr- eller Västerbotten (debattartikel i Norran 2013-11-19).
Allt det där kan man naturligtvis fundera kring, och det bör man också göra, samtidigt som det finns en ännu viktigare fråga som hamnat lite i skymundan; Region Västerbotten och demokratin, eller rättare sagt bristen på densamma.
En av demokratins grundvalar är att du som väljare ska kunna ställa enskilda politiker till svars, att du i samband med allmänna val ska kunna straffa de politiker du vill straffa och belöna de politiker du vill belöna. Det kan du göra i kommun- och landstingsfullmäktige, men inte i regionfullmäktige eftersom politikerna där är indirekt valda, de inte utsedda av väljarna utan av andra politiker. Det är ett problem i en demokrati.
Än mer problematiskt blir det när länstransportplanen för 2014–2025 klubbas igenom i regionstyrelsen bak stängda dörrar, inte i regionfullmäktige där allmänheten har möjlighet att på ort och ställe följa debatten. Drygt 910 miljoner skattekronor fördelas på olika projekt Västerbotten runt utan någon som helst möjlighet till insyn. Den information som lämnar sammanträdesrummet kan (om så önskas) helt kontrolleras av politikerna. Så här får det faktiskt inte gå till.
Den brittiske filosofen John Stuart Mill (1806–1873), liberalismens fader och en av de stora principiella förespråkarna för demokrati, menade att ett folkvälde i god mening förutsätter kunskap och att demokrati med okunniga väljare riskerar att leda till tyranni. Västerbottens väljare måste ges möjligheten att, om de så önskar, inhämta kunskap, känna hur de politiska vindarna blåser.
Ur den aspekten är det oacceptabelt att regionstyrelsen låser in sig i ett sammanträdesrum och fördelar drygt 910 miljoner skattekronor utan någon som helst möjlighet till insyn. Det minsta man kan begära av en organisation som handskas med så mycket av skattebetalarnas medel är att de politiska besluten tas i ett forum där allmänheten har möjlighet att följa hur diskussionen går.
