Ja, man kan inte säga att det ljusnar vid horisonten.
Kalldusch nummer 1: Skellefteå backade 17 placeringar, till plats 202, när Svenskt näringsliv i höstas rankade företagsklimatet i Sveriges kommuner.
Kalldusch nummer 2: Skellefteå har den svagaste företagsamheten i Västerbotten, den lägsta företagsamheten bland kvinnor och unga (16–34 år), och det i ett län som fortfarande har en företagsamhet som är lägre än i de flesta andra län.
Till de företagsammas skara räknas alla som har en F-skattesedel, är delägare i ett aktivt handelsbolag eller vd/ordinarie styrelseledamot i ett aktivt aktiebolag.
Slår man ihop resultatet av de båda undersökningarna finns det en del intressanta slutsatser att dra. Mest oroväckande är allmänhetens attityder till företagande. På den punkten föll Skellefteå 95 placeringar, till plats 223, Även på punkten ”service till företag” backar kommunen, minus 58 placeringar till plats 150.
– Rankingen är givetvis viktig, den ger en tydlig syn på hur människor ser på näringslivet. Vi försöker lära oss och bli bättre, sa näringslivschefen Bengt Ivansson när Svenskt näringsliv i höstas rankade företagsklimatet ( Norran 15/9 2015).
Det får vi verkligen hoppas, att kommunens politiker, inte minst den socialdemokratiska majoriteten, och de tjänstemän som jobbar med näringslivsfrågor försöker lära sig och bli bättre. Problemet är att det har låtit ungefär sådär ända sedan urminnes tider, samtidigt som Skellefteå i princip står och stampar på en och samma plats.
Ska Skellefteå ha en realistisk chans att nå befolkningsmålet på 80 000 invånare till 2030 är det jobb och näringslivsklimat det måste satsas på. Det handlar om att skapa en kommun dit företagare och entreprenörer vill flytta.
Vad som krävs för att nå dit vet företagarna och entreprenörerna.
För även om Skellefteå (mot förmodan) skulle föräras några statliga och/eller regionala jobb så är det i de privata företagen som merparten av alla nya arbetstillfällen skapas. Utan sådana ingen befolkningstillväxt, utan befolkningstillväxt ingen ekonomisk tillväxt, som ger ökade skatteintäkter, och ingen förbättrad levnadsstandard.
Jobb, jobb och åter jobb, man behöver inte vara nationalekonom för att dra den slutsatsen.
Vad ska man då tillmäta Svenskt näringslivs rankningar för trovärdighet och tyngd?
Den stora rankingen av företagsklimatet i landets kommuner ska man nog inte fästa alltför stor vikt vid, även om näringslivschefen Bengt Ivansson verkar göra det. I den finns nämligen en mer eller mindre dold agenda från arbetsgivareorganisationens sida, att kommunerna ska bli en bricka i deras politiska spel.
Däremot borde undersökningen om företagsamheten oroa, lindring uttryckt. För där handlar det mer om mätbara resultat, mindre om tyckande och kännande.
Så nu är frågan: Hur löser du det här, Bengt Ivansson, hur vill du förbättra det lokala företagsklimatet så att möjligheterna att starta, driva, utveckla och expandera företag förändras till det bättre? Spring gärna företagarnas ärenden, men strunta i att springa Svenskt näringslivs.