Vidga gärna vyerna, men inte i Hongkong, gör det någon annanstans.
Det är bra att vidga sina vyer.
Det behöver vi alla göra, då och då. Adeln, prästerna, borgarna och bönderna. Och politikerna.
Som norrlänning går det bra att vidga sina vyer i Skåne, eller så kan man göra det i Västra Götalands län. Vill man vidga vyerna lite till finns Skottland och Bryssel. Dit har den så kallade regionresan för regionala beslutsfattare (Region Västerbotten) gått de fyra senaste åren.
Var årets resa landar återstår att se. I slutet av februari ska beslut tas. Ett av förslagen stavas Hongkong, den tidigare brittiska besittningen. Men det kan också vara så att beslutet landar i en helt annan stad, i en helt annan världsdel.
Om detta har länskollegan Västerbottens-Kuriren i Umeå berättat i veckan.
Olämpligt är inte ens riktnumret till Hongkong.
För det första handlar det om pengar. Sjukvården i länet skriker sig hes efter mer resurser, samtidigt som politikerna i Regionala utvecklingsnämnden vill vidga vyerna i Hongkong.
För det andra handlar det om politik. Det olämpliga i att stå på vänskaplig fot med Kina, en av 1900- och 2000-talets brutalaste diktaturer. Där förtrycket successivt ökat under president Xi Jinpings välde, där hotet mot den utlovade demokratin i Hongkong växer och där massinterneringen av muslimska minoriteter i Xinjiang-provinsen fortgår med oförminskad kraft.
Glöm inte arbetslägren i Tongling.
Min uppmaning till berörda region- och kommunpolitiker är: Vidga gärna vyerna, men inte i Hongkong, gör det någon annanstans.
Nu är inte Region Västerbotten ensamt om att sikta mot olämpliga res- och studiemål. I skånska Kävlinge gick det också på sin tid snett.
Danska protester och bristande säkerhet fick till slut den svenska regeringen att fatta det drastiska beslutet att stänga kärnkraftverket i Barsebäck. Politikerna i Kävlinge såg arbetstillfällen försvinna, och letade febrilt efter någonting som kunde ersätta kärnkraften. Valet föll på kol. Orealistiska planer smiddes.
Någonstans i Nevada-öknen fanns då en försöksanläggning, ett kolkraftverk med särdeles hög effektivitet. Det resglada Kävlinge-gänget fick statliga pengar för att åka dit, för att på ort och ställe studera det hela. Problemet var bara att kolkraftverket höll på att monteras ner, vilket också klart och tydligt framgick av de handlingar som kommunfullmäktige hade att ta ställning till.
Problemet var nog att deras engelska kunskaper inte var tillräckligt stora för att de skulle förstå finliret i presentationen från USA.
Mina skriverier i Skånska Dagbladet, jo jag jobbade som lokalredaktör i Kävlinge i början av min journalistiska karriär, fick stopp på USA-resan.
Visst är det bra att vidga sina vyer. Det behövde Kävlinges politiker göra, men inte där de ville göra det. Det behöver också politikerna från Västerbotten göra. Hitta nya samarbeten för att länet ska utvecklas. Frågan är bara var det är lämpligt att göra det. Det är inte i Hongkong.
Inte när det finns betydligt mer närbelägna platser att åka till om det är regional utveckling man ansvarar för och vill studera.
Eller för att citera kollegan Petter Bergner på Västerbottens-Kuriren: ”Åk till Norge så får ni se att genuin omtanke om landsbygden väger tyngre än svenskt snack”.
Det var så sant som det var sagt.