FOTO: JESSICA GOW/SCANPIX
BILDMONTAGE: EMMA STENVALL
FOTO: JESSICA GOW/SCANPIX
BILDMONTAGE: EMMA STENVALL
Sverige har, ganska överraskande, fått en ny jämställdhets- och biträdande utbildningsminister: Maria Arnholm kommer när Nyamko Sabuni går.
Studerar man listan över vilka ministrar som synts mest i media (riksdagsåret 2011/12) hamnar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) först på plats nummer 18. I regeringen sitter 24 ministrar. Antingen är det så att jämställdhetsfrågorna inte röner större intresse i dagens samhälle, vilket de naturligtvis borde göra, eller så är det så att Sabuni helt enkelt har haft svårt att nå ut med sitt viktiga budskap. Förmodligen handlar det om en kombination, men eftersom hon själv är rätt fåordig lär spekulationerna om varför hon valde att lämna in just nu ta fart. Däremot är det ingen hemlighet att hon tänkte lämna politiken.
Folkpartiledaren Jan Björklund beskriver henne som ”en orädd politiker som vågat säga sitt hjärtas mening” och som ”gjort tydliga avtryck inom integrations- och jämställdhetspolitiken i Sverige”. Samtidigt är det svårt att förknippa henne med några konkreta politiska frågor, förutom att hon varit motståndare till kvotering. Förra veckans utspel om jämnare könsfördelning i näringslivet, med hjälp av ”självkvotering”, doftar därmed kompromiss lång, lång väg. Det är ingen vågad gissning att det var det FP-förslaget som fick Sabuni att bestämma sig, att nu får det vara nog. När allt kommer omkring hade hon ju redan bestämt sig för att sluta, vad det handlade om var när och hur.
Vem är då efterträdaren Maria Arnholm? Hon är född 1958 i Göteborg, har varit vd för ett par pr- och kommunikationsföretag, jobbat som stabschef hos socialminister Bengt Westerberg (under Carl Bildts borgerliga regering 1991–94) och varit Nyamko Sabunis statssekreterare sedan 2012. Se där, vilket sammanträffande. Hon beskrivs som kunnig, erfaren och omdömesgill, titulerar sig själv feminist, och det är ingen nackdel när man ska jobba med jämställdhetsfrågor.
Fram till valet har Maria Arnholm en viktig uppgift framför sig, och det är att blåsa liv i en avsomnad jämställdhetsdebatt, gärna med en tydlig socialliberal profil. Därmed inte sagt att kommer att överraska, det är ett säkert kort regeringen satsat på. Som minister vill hon ta itu med de oskäliga och osakliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det är den viktigaste jämställdhetsfrågan, deklarerade hon vid måndagens presskonferens. Hon lyfte också upp våld och sexualiserat våld som andra frågor som är viktiga att arbeta med.
Slutligen kan man inte låta bli att fundera: nu när Folkpartiet vill lagstifta om jämnare könsfördelning i näringslivet, borde inte regeringen ha tillsatt en manlig minister den här gången, av två skäl: varannan herrarnas på posten och att regeringen i dag består av elva män och tretton kvinnor.
