Foto: Bertil Ericson/SCANPIX
Om man vet att det inte innebär ekonomisk katastrof att förlora jobbet kommer fler att våga byta jobb – eller vara beredda att byta karriär.
Foto: Bertil Ericson/SCANPIX
Om man vet att det inte innebär ekonomisk katastrof att förlora jobbet kommer fler att våga byta jobb – eller vara beredda att byta karriär.
En fungerande a-kassa gör att arbetsmarknaden och ekonomin som helhet fungerar bättre.
Om man vet att det inte innebär ekonomisk katastrof att förlora jobbet kommer fler att våga byta jobb – eller vara beredda att byta karriär. Att Sverige länge hade en generös och välfungerande a-kassa har sannolikt bidragit till svensk ekonomis konkurrenskraft, genom att underlätta strukturomvandling och omställning.
I en globaliserad ekonomi, där konkurrenstrycket på företagen blir allt större, blir dessa egenskaper hos arbetslöshetsförsäkringen än viktigare. Ändå går vi i motsatt riktning. I dag får knappt 10 procent av de heltidsarbetande 80 procent av lönen om de skulle bli arbetslösa. Samtidigt väljer allt färre att vara med i a-kassan, medan andra inte kvalificerar sig för ersättning på grund av arbetsvillkorets utformning.
Inte undra på att både tjänstemannafacken i TCO och arbetsgivarorganisationer som Almega ser en reformerad a-kassa som högprioriterat. Även inom allianspartierna höjs röster för att inkomsttryggheten måste förbättras.
Men finansminister Anders Borg (M) håller emot med argumentet att höjt tak skulle leda till färre jobb. I höstas menade han exempelvis att en höjning av taket med 100 kronor per dag under de första tre första månaderna skulle kosta 30 000 jobb.
Man skulle förstås kunna respektera en sådan avvägning mellan två viktiga politiska mål – fler jobb och bättre trygghetssystem. Problemet är bara att väldigt lite talar för att Anders Borg, som gärna beskriver sina åsikter som vetenskapliga sanningar, har rätt.
Visst kan man utifrån nationalekonomisk teori argumentera för att högre ersättning gör arbetslösa mindre angelägna att snabbt söka jobb eller ta första bästa jobb som erbjuds. Det finns också studier som visar att enskilda personers beteenden påverkas på det sättet. Men det säger väldigt lite om effekten på arbetslösheten som helhet, konstaterar TCO:s chefsekonom Göran Zettergren i en ny rapport.
Genomgången av forskningen visar tvärtemot vad Anders Borg hävdar att det inte finns något självklart samband mellan nivån på a-kassan och arbetslösheten. Det kan illustreras med utvecklingen i Sverige. På 1950-talet var ersättningen cirka 50 procent av lönen för en industriarbetare, på 1980-talet hade den stigit till närmare 90 procent för att nu återigen ligga kring 50 procent. Om Borgs påståenden stämde skulle dessa förändringar avspeglas i arbetslöshetsstatistiken.
Anders Borg har fel – taket i arbetslöshetsförsäkringen måste höjas. Det handlar både om tryggheten för den som förlorar jobbet och om Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
Svend Dahl
