När det kommer till synen och bristen på förståelse för norra Norrlands speciella villkor finns det mycket man kan bli upprörd över.
Uppfinningsrikedomen när det gäller att straffbeskatta Norrland för sina specifika geografiska förhållanden tycks vara gränslös.
Höjda drivmedelsskatter, vägslitageavgifter och flygskatter är bara tre exempel på skatter som slår extra hårt mot norra Norrland med sina långa avstånd och där alternativen till den egna bilen/lastbilen/flyget många gånger är obefintliga.
Vill man vara konspiratoriskt lagd ligger tanken nära till hands att det här är regeringens sätt att bakvägen höja skatten för vanliga löntagare. Blir det till exempel dyrare för åkarna att transportera gods från punkt A till punkt B hamnar kostnadsökningen till slut hos konsumenterna.
Just nu utreds införandet av en flygskatt i Sverige. Så heter det i varje fall, officiellt. Men utifrån vad som läckt ut från utredningen handlar det inte längre om utan om hur en flygskatt ska se ut.
Det brukar heta att enträgen vinner. Det här är inte första gången som Socialdemokraterna vill beskatta mötet mellan människor. För tio år sedan både utredde, införde och avskaffade den då socialdemokratiska regeringen flygskatten. Och även om den hann avskaffas redan innan den trädde i kraft hann flera flyglinjer stängas.
När Norge införde sin flygskatt beslutades att flygplatsen i Moss ska läggas ner. Danmark, Irland och Nederländerna har avskaffat redan införda flygskatter. Studier visar att Storbritannien gått miste om 178 miljarder kronor i BNP mellan 2013 och 2015 på grund av landets höga flygskatt.
Men sådant tycks, märkligt nog, inte oroa den socialdemokratiskt ledda regeringen nämnvärt. Bara skattepengarna rullar in så …
Oroa sig både bör och behöver däremot norrlänningarna göra, i synnerhet de som är bosatta norr om Umeå dit statens allmosor i form av en väl fungerande järnvägsförbindelse inte når.
De som är beroende av flyget för att kunna sköta sitt jobb, för att kunna åka på semester, för att kunna besöka släkt och vänner, nära och kära.
För Skellefteås del skulle en flygskatt på 100–120 kronor per avresande resenär innebära en kassaförstärkning för finansminister Magdalena Andersson (S) på 37 miljoner kronor. För de pengarna skulle till exempel Skellefteå Airport kunna drivas i tre år eller två tankanläggningar för fossilfritt flygbränsle köpas in.
Den ekonomiska effekten för regionen är svårare att beräkna. Men en försiktig uppskattning talar om att den minskade tillgängligheten, som främst drabbar näringslivet, skulle kosta Skellefteå med omnejd ytterligare 47 miljoner kronor.
Flygskatten är därmed ytterligare en skatt som gör det svårare för norra Norrland att inte bara leva utan att utvecklas och blomstra.
Nej, slopa de högtflygande planerna på en straffskatt på flyget, slopa planerna på en straffskatt på lastbilstransporter och sluta straffa de människor som valt att bo där avstånden är långa och där alternativen till bilen saknas.
Slutligen är det alls inte svårt att hålla med den förre socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt när han säger att ”något håller på att gå sönder”. Men det är inte bara på grund av de orsakerna som Socialdemokraterna så envist hävdar.