Så här i slutet av året är det många som tittar i backspegeln, summerar och analyserar det 2016 som gått.
Det ska jag avhålla mig ifrån, i varje fall i dag, och i stället blicka framåt. Här är min högst personliga önskelista och mina subjektiva funderingar inför 2017-18.
- Trafiken i Skellefteå
Trafiksituationen i Skellefteå är ett kärt diskussionsämne. Någonting måste göras åt den, bro eller inte bro, en centralt belägen sådan eller inte? Eller varför inte en ny dragning av E4 utanför staden? Som jag uppfattar det har både Moderaterna och Vänsterpartiet börjat vackla i frågan.
Inför folkomröstningen gick kommunalrådet Lorents Burman ut och lovade att respektera utslaget. Det har han gjort, frågan är bara hur länge till. Det skulle inte förvåna om Socialdemokraterna gör brofrågan till en valfråga 2018.
Men om Lorents Burman vill undvika en svekdebatt bör han hålla vad han lovat.
- Bygg Norrbotniabanan
Socialdemokraterna har lovat, och lovat och åter lovat att bygga den. Trafikverket arbetar med att ta fram järnvägsplaner för sträckan Umeå–Skellefteå och planerar för byggstart Umeå–Dåvamyran 2018.
Det har sagts mycket klokt om Norrbotniabanan, om behovet av att förstärka godstrafiken i landet, men också möjliggöra persontrafik mellan norrlandskustens städer. Därför nöjer jag mig med: Låt inte Norrbotniabanan göra halt i Dåvamyran – infria löftet och bygg.
- Bättre näringslivsklimat
Hur det egentligen står till med näringslivsklimatet i Skellefteå råder det delade meningar om. Vid senaste kommunfullmäktige klubbades kommunens nya näringslivsstrategi igenom. Det är en näringslivsstrategi som det doftar ideologisk vånda och kompromissvilja om.
Till slut blev det ett dokument. Det märks att Socialdemokraterna har kompromissat för att få med sig övriga partier. Men ändå, det är inte så dumt, även om det saknas tydliga avstämningspunkter. Nu gäller det bara att gå från vackra ord till handling. Det kunde ha gått betydligt bättre med den saken tidigare.
- Modernisera centrum
Det byggs som aldrig förr i Skellefteå, tror jag i varje fall. Höghusen slås upp i rasande fart. Nu senast kom det upp skyltar om ett HSB planerar två hyreshus vid Viktoriabrons södra brofäste.
För att nå befolkningsmålet behövs det bostäder och arbetstillfällen. Men det räcker inte. Skellefteå behöver också putsa på fasaden och innehållet, satsa på att bli en ännu attraktivare stad. Ur det perspektivet måste moderniseringen fortsätta; med kongressanläggning, hotell och kulturhus, med resecentrum och en allmän uppfräschning av centrum.
Och att få ut bilarna från centrum hade därvidlag varit ett stort steg i rätt riktning.
- Satsa på lasarettet
Landstingsrådet Peter Olofsson (S) har gång, på gång, på gång bedyrat att länet ska ha tre lasarett; ett i Umeå, ett i Skellefteå och ett i Lycksele. Men läser man vad som skrivs i Norran, på norran.se och i sociala medier så står det klart att han inte riktigt lyckats med att föra ut det budskapet.
Det är precis som med Norrbotniabanan och Skellefteås kommuns näringslivsstrategi. Snacka går ju … som den svenska proggruppen Motvind konstaterade för snart 40 år sedan. Just nu känns det mest som om lasarettet i Skellefteå dräneras på verksamheter och specialiteter.
Fixa trafiksituationen, bygg Norrbotniabanan, greja näringslivsklimatet, fräscha upp centrum och satsa på Skellefteå lasarett.
Om det infrias så är i varje fall jag nöjd.