En 20-åring som driver en bondgård med 63 mjölkkor i Bursiljum? Ja, han finns. Och trivs: ”Jag får göra så mycket olika saker och dessutom får jag röra på mig. Hur underbart är inte det? Jag kan styra min dag hur som helst så länge allting fungerar”. Man kan inte annat än bli glad när man läser intervjun med Jonas Tångås i gårdagens Norran.
Det är ovanligt att så unga personer väljer att bli bönder. Brutna fingrar, stort ansvar och en marknad där folk inte handlar lokalproducerat har också varit en del av Jonas Tångås tillvaro sedan han tog över gården i vintras.
De ekonomiska förutsättningarna för svenska bönder tas upp i en rapport som släpptes för några dagar sedan, ”Bonde söker bidrag – en ESO-rapport om effektivitet i det svenska landsbygdsprogrammet”, från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi.
Jordbruksverkets landsbygdsprogram, som löper ut vid årsskiftet efter sju år, har kostat 36 miljarder kronor. ”Det är en ansenlig summa och det är tveksamt om samhällsnyttan motsvarar kostnaden”, enligt ESO-rapportens författare Ewa Rabinowicz (Svenska Dagbladet, 2013-08-05). Effekterna av satsningarna, som till hälften kommer från EU:s landsbygdsstöd och till hälften av skatter på hemmaplan, har varit små eller omätbara.
Enskilda företag har getts stora subventioner, och det har satsats på exempelvis ”bygdernas sociala kapital”. Socialt kapital är mig veterligen ingen bristvara på landsbygden, och när vissa företag får stora summor finns alltid risken för osund konkurrens. Bättre då att underlätta för företagare generellt; montera ner regelkrånglet och se till att svenska bönder får bra villkor trots våra hårda djurskyddslagar och höga skatter.
”Stöd ska gå till riktiga bönder och inte till golfbanor och flygfält”, skrev landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) nyligen i en artikel, och argumenterade samtidigt för mer pengar till landsbygdsprogrammet. Det viktiga borde vara vad pengarna ger för effekt.
Som så ofta är det lätt för politiker att fastna i symbolik och retorik; se så mycket vi satsar, se att vårt parti bryr sig om landsbygden. Även Moderaterna tror numera ”på hela Sverige”. När partisekreteraren Kent Persson har fått frågor om vad landsbygdsflörten innebär har det låtit: ”Vi vill att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas. Det handlar om att kunna skapa bättre förutsättningar för fler jobb i hela Sverige.” Så säger politiker allting och ingenting.
Den som vill att Jonas Tångås och andra svenska bönder ska klara sig väl gör bäst i att handla från dem.