Jan Björklund slipper lämna partiledarposten i Liberalerna som förlorarnas förlorare.
Nu i sommar lämnar Jan Björklund partiledarposten i Liberalerna.
Hans sista stora insats för partiet var valet till Europaparlamentet. Tillsammans med toppkandidaten Karin Karlsbro har han åkt land och rike runt för att samla röster. Att Sveriges EU-vänligaste parti skulle göra ett katastrofval var ingen överraskning. Frågan var ett eller inget mandat. Det blev preliminärt ett mandat. Ett halverat parti jublade.
Det var många partier som jublade, vissa hade anledning att göra det, andra jublade ändå. Trots att svenskarna ansåg att miljön och klimatet var valets viktigaste fråga backade Miljöpartiet med nästan sex procent. Det var främst de gröna framgångarna i Europa som fick svenska miljöpartister att jubla. På hemmaplan hade partiet inte speciellt mycket att glädjas åt.
Att Miljöpartiet backar så kraftigt, samtidigt som miljön och klimatet blir en allt viktigare fråga, är ett ett underkännande för både partiledning och partiets politik.
Bortom svenska partiers framgångar och motgångar väntar nu ett maktspel kring partigrupperna i Europaparlamentet. Rävspelet om vilka partier som ska ingå i vilka grupper kommer att bli ovanligt intensivt. Dock kan man konstatera att de Europavänliga partierna och partigrupperna är större än de som är EU-kritiska.
Det var många som drog en lättnadens suck.
Att de högerpopulistiska och nationalistiska vindarna sammantaget inte blåste så starkt som befarat över Europa hindrade inte svenska sverigedemokrater från att bli valets stora vinnare på hemmaplan. SD noterar den största uppgången, landar på 15,6 procent. Fick tre mandat, plus ett.
Att partiets toppkandidat Peter Lundgren inte kunde hålla händerna i styr utan tafsade på en kvinnlig partikamrat i samband med en fest verkar inte ha påverkar valresultatet alltför mycket.
Däremot verkar Lars Adaktussons röstande i abortfrågor påverkat Kristdemokraterna negativt. Det ska det också göra. Visserligen ökade KD till 8,6 procent, men bara för ett par veckor sedan låg partiet på nästan elva. KD-ledaren Ebba Busch Thors avbön från Adaktussons ställningstagande, å partiets vägnar, var sent och knappast övertygande.
Hur kommer då maktfördelningen att se ut i Europaparlamentet?
Självklart blir det avhängigt av hur partierna formerar sig i partigrupperna. Men vad man kan konstatera är att den samlade högern i Europa blir störst – trots att man har tappat rejält. Vad som väntar är ett allt mer fragmenterat Europa. Rent generellt har de stora, gamla partierna haft det svårt. Inte i lika hög grad i Sverige där Socialdemokraterna blev största parti med 23,7 procent och där Moderaterna knep ytterligare ett mandat.
På tal om Socialdemokraterna så innebär deras fem mandat att Erik Bergkvist från Umeå, den ende EU-kandidaten på valbar plats från Norrland, tar plats i Europaparlamentet. Han återfinns på fjärde plats och det ska till en jordskredssensation om två socialdemokrater lyckas kryssa sig förbi honom. Inte minst eftersom S traditionellt är ett parti som ogillar personval.
Nu i sommar lämnar Jan Björklund partiledarposten i Liberalerna.
2019 års val till Europaparlamentet kan knappast räknas till partiets framgångar. Men nu när partiet (preliminärt) klarar sig kvar i parlamentet, dock med minsta möjliga marginal, lämnar han i varje fall inte partiet som förlorarnas förlorare.