Alla byggen kräver inte byggkran, men alla byggen behöver rimliga villkor.
Står byggbranschen inför en krasch i samma omfattning som IT-kraschen på 1990-talet?
Varningsorden levererades i somras av norska byggjätten Veidekke som i en marknadsanalys konstaterade att befolkningen ökar samtidigt som byggandet släpar efter.
Beräknat antal påbörjade bostäder under 2019 angavs i juni till 40 000 – att jämföra med 67 000 för bara två år sedan.
Trots att regeringen satsat åtskilliga miljarder på ett statligt byggstöd har det inte blivit den succé som de rödgröna hoppades på.
Riksrevisionen konstaterar i en ny granskning att det riktade ekonomiska stödet till kommuner för ökat bostadsbyggande inte har haft önskad effekt.
Stödet har inte på ett effektivt sätt ökat det generella bostadsbyggandet, heter det.
Kritik riktas också mot att kommuner inte getts en rimlig möjlighet att planera och/eller använda stödet effektivt i sin samhällsplanering. Bland annat har kommuner inte på ett vettigt sätt kunnat förutse hur stort stödet skulle bli eftersom ansökningsförfarandet varit avgränsat till en årlig ansökning. Fördelningsmodellen har varit beroende av hur många andra kommuner som sökt stöd.
På ren ”byggiska”: Stödet har varit ett bostadspolitiskt fuskbygge med en bottenplatta som inte håller måttet och fogar som inte håller tätt.
Dessutom, konstaterar Riksrevisionen, finns det betydligt fler faktorer som påverkar byggprocessen än en statlig injektion av kapital: Regler, motstridande intressen mellan kommuner och länsstyrelser, riksintressen, etcetera. Noterbart är också att mindre städer och tätorter samt landsbygdskommuner sökt stödet i mindre omfattning än storstadsregioner.
Svårigheten med att bygga i glesbygd uppmärksammas också av facktidningen Byggindustrin som pratat med Nordmalings centerpartistiska kommunalråd Madelaine Jakobsson. Att bygga är ett risktagande, även för kommuner med beskattningsrätt. För enskilda som vill bygga villor är det minst lika svårt.
– Jag pratar med folk som har en stabil arbetssituation och bra lön som inte får låna två miljoner till ett hus här. Hade de bott i Umeå hade de fått låna fyra–fem miljoner. Det är väldigt märkligt, säger Madelaine Jakobsson i Byggindustrin.
Det är tydligt att det behövs regelförändringar. I stället för direkta byggstöd och subventioner, som branschen delvis kritiserat, kan lösningen finnas i andra incitament.
Tidigare i år föreslog Boverket ett statligt topplån, med delvis kommunalt förlustansvar, för uppförande och ombyggnation av egnahem. Förutsatt att kreditgivaren beviljat bottenlån, ville Boverket ha en fördelning på både åtagande och eventuell förlust på topplånet. Staten skulle stå för 65 procent, kommunen för 25 och låntagaren för resterande tio.
Boverket menar att denna typ av stöd skulle kunna ges till andra upplåtelseformer, exempelvis till hyreslägenheter eller byggemenskaper som vill förverkliga egna projekt med bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt.
För glesbygden hade denna typ av regionalt anpassat stöd varit mer lämpligt än ett trubbigt och ineffektivt, generellt byggstöd.
Glesbygden behöver onekligen fler taklagsfester.
Csaba Bene Perlenberg