FOTO: LEIF R JANSSON/TT
Nu har Socialdemokraterna i Skellefteå sagt sitt: för att vi överhuvudtaget ska bry oss måste valdeltagandet i en eventuell folkomröstning om den nya Centrumbron vara minst 50 procent. Därmed kopierar S i Skellefteå (inte oväntat) det krav som den rödgröna landstingsmajoriteten (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) ställde inför folkomröstningen om sjukvården i inlandet. Där hamnade valdeltagandet på 31 procent. Minst 50 procents valdeltagande är inget orimligt krav. Så länge kommunala/regionala folkomröstningar enbart kan vara rådgivande behövs det ett både brett och tydligt utslag för att ett redan fattat beslut ska rivas upp.
Det finns mycket att säga om folkomröstningar, det finns sådant som är positivt: de kan stärka demokratin och göra det möjligt för medborgare att uttrycka sin åsikt i en specifik fråga, de kan bidra till att öka det politiska intresset och göra medborgarna mer medvetna och kunniga. Men det finns också sådant som är negativt: det har till exempel hävdats att folkomröstningar överlämnar beslutsfattandet i viktiga frågor till människor med bristfällig politisk kunskap och stor mottaglighet för påverkan från tillfälliga opinionssvängningar och att folkomröstningar riskerar undergräva den representativa demokratin.
Det finns ytterligare en aspekt, intressant att diskutera, och det är en folkomröstnings förmåga att polarisera politiken, vidga klyftan mellan majoritet och minoritet. På Norrans politikerblogg går Andreas Löwenhöök (M), vice oppositionsråd, till hårt angrepp mot Socialdemokraterna i allmänhet och nya kommunalrådet Lorents Burman i synnerhet: ”I Norran kan man läsa i dag (tisdag) att S i går tog en del beslut om hur en eventuell folkomröstning kring centrumbron ska utformas. Allt S-prat, som jag har mött, om att formerna för folkomröstningen skulle förankras brett var alltså inte värt vatten, eller?”
Även om det är oklart vad, när och hur Socialdemokraterna lovat en bred förankring i frågan, finns det ingen som helst anledning att betvivla de Löwenhöök skriver. Har Socialdemokraterna lovat, så har de lovat, och om det löftet brutits är det nog som Löwenhöök också skriver, att det är ett tecken på en ”maktfullkomlighet som visar att Socialdemokraterna suttit för länge vid makten.”
Alla diskussioner kring lokala folkomröstningar (folkinitiativ) visar att det behövs en översyn av de regler och förordningar som styr och ställer. Det är lite för lätt att få till en folkomröstning – därför är det rimligt att S kräver minst 50 procents valdeltagande – å andra sidan är det alldeles för lätt för politikerna att strunta i resultatet.