Det finns symbolfrågor, och så finns det symbolfrågor.
Mjölken tillhör den senare kategorin. Antingen är den för dyr, då klagar konsumenterna, eller så är den för billig, och då klagar mjölkbönderna.
I den lilla skånska by där jag växte upp inhandlades mjölken på Konsum. Kommer än ihåg hemmafruarnas upprörda samtal när en liter mjölk sprängde enkronorsvallen.
Redan då, på 1960-talet, var bönderna missnöjda med betalningen. Understundom var de riktigt missnöjda. Då hälldes mjölken ut i protest, vilket ofta resulterade i några ören extra per kilo.
Missnöjet har följt med in i våra dagar. Men nu talas det öppet om den svenska mjölkbondens överlevnad. Hoten kommer från ändrade konsumtionsvanor, från nya produkter, från sanktionerna mor Ryssland, från överallt och från ingenstans. Den extra krona som vissa handlare nu tar ut, och som oavkortat ska gå tillbaka till mjölkbonden, är mer att betrakta som ett kortsiktigt jippo än en långsiktig lösning. Förändrade konsumtionsvanor borde resultera i helt andra åtgärder.
Det lönar sig föga att gråta över spilld mjölk.