Nuförtiden handlar mycket av det lokala politiska samtalet om befolkningsmålet: Skellefteå och 80 000 invånare 2030.
Bakom de hårda värdena, de som kan mätas i pengar och företrädesvis hamnar i någon investeringsbudget, börjar de mjuka värdena, de som handlar om människorna och deras livsvillkor, att ta allt större plats i debatten. Det har i allehanda sammanhang blivit populärt att hänvisa till det hägrande befolkningsmålet.
– Ska vi nå 80 000 invånare så måste vi …
En av de intressantare debatterna vid tisdagens kommunfullmäktigesammanträde handlade om hbtq-personer – det vill säga homosexuella, bisexuella, trans- och queer-personer – och deras situation. Utgångspunkten var en motion från de båda moderaterna Lenita Hellman och Andreas Löwenhöök. De ville HBT-certifiera Ungdomshälsan. För dyrt och för personalkrävande, tyckte den socialdemokratiska majoriteten, det får räcka med en HBTQ-diplomering i stället.
Det blev en lightversion så att säga.
Det här är oerhört viktiga frågor att diskutera, att hålla vid liv. Konsten att se människor utifrån vem de är i stället för vad de är behärskas inte av alla. Nu när vintern dessutom står för dörren och den långa raden av Pride-firanden i princip gått i idé är det lätt att glömma bort hbtq-frågorna och den självklara rättigheten att bli korrekt bemött oavsett kön och/eller sexuell läggning.
Diplomering eller certifiering är ändå inte det viktigaste. Det viktigaste är i stället att oförtrutet jobba vidare med hbtq-frågor och naturligtvis att samhället har all den kompetens som krävs på området. De flesta var också nöjda med det kompromissförslag som klubbades igenom. Bara Sverigedemokraterna och Peter Lindqvist uttryckte en avvikande mening: Skellefteå har redan ett omfattande jämställdhetsarbete så det här är bortkastade pengar, var hans budskap.
Och det kan man ju tycka i ett Sverige där hbtq-personer generellt sett har sämre hälsa jämfört med den övriga befolkningen, där hbtq-personer riskerar att kränkas och diskrimineras i skolan, på arbetsplatsen och i föreningslivet och där hatbrotten, det vill säga när människor hatar och fördömer dig utifrån vem du är, fortsätter att öka.
Pride-firanden och välformulerade motioner och interpellationer om hbtq-personers levnadsvillkor i all ära, men det som gör verklig skillnad är att du och jag, och alla andra, bemöter människor utifrån vem de är – inte vad de är.
Att Skellefteå är en kommun där alla ges förutsättningar att komma till sin rätt, som de båda Moderaterna skriver i sin motion, borde vara en självklarhet. Lika självklart som att alla människors lika värde är en av liberalismens grundläggande värderingar.