Behöver Skellefteå ett kulturhus, eller rättare sagt, behöver Skellefteå överhuvudtaget någon kultur?
Svaret är naturligtvis avhängigt vem man frågar, hur man definierar kultur, om det finns något mål med kulturen, och i så fall vilket, eller om man (i detta fall kommunen) bara vill ha kulturen som någonting att kunna visa upp för andra och vinna utmärkelser med.
För snart 20 år sedan blev Skellefteå utsett till årets kulturkommun och musikskolan har också prisats. Det är bra, och trevligt, men samtidigt är det svårt att inte drabbas av känslan att kommunen nöjde sig med utmärkelserna och valde att inte satsade vidare. Många kulturföreningar gnäller (i det tysta) över bidrag som inte hängt med i kostnadsutvecklingen och förtvivlade föräldrar tvingas konstatera att alla barn inte får plats i kulturskolan när pengar ska sparas.
Men nu ska det alltså satsas, i varje fall byggas ett kulturhus.
Nu är Luleå inte Skellefteå. Det finns sådant som skiljer städerna åt, men också sådant som förenar. Så frågan är: Vad kan Skellefteå lära sig av Luleå när det gäller kulturhus och dess samhällseffekter. Faktiskt ganska mycket, även om ett kulturhus alltid måste byggas efter de specifika förutsättningar som råder i en kommun. Skellefteå kan inte kopiera Luleå, däremot lära sig en hel del.
Det var många visdomsord som socialdemokraten Karl Petersen (KP), tidigare Luleås starke man, kommunstyrelsens ordförande 2002-2013, och LTU-forskaren Kristina Laurell (KL) levererade när de på måndagen besökte Skellefteå. Man kan inte bara bygga ett hus, man måste satsa på kulturen också (KP). Det är viktigt hur huset ser ut och var det ligger, men det viktigaste är vad som händer inne i huset (KL). Kulturen gör att människorna kan andas friare i staden (KP). Kulturhuset skapade en positiv dominoeffekt, när kommunen visade att man vågade satsa på Luleå vågade andra också göra det (KP). Ett kulturhus är inte någonting som är färdigt i och med att det är invigt, det måste hela tiden utvecklas (KP).
Men Karl Petersen kom också med några varningens ord: får kulturen större plats måste det också finnas plats för subkulturerna. Det är någonting för Skellefteå att tänka på inför de fortsatta samtalen om vad kulturhuset (och i sin förlängning det offentliga rummet) ska innehålla förutom bibliotek, teater och konst. I Luleå har till exempel den legala graffitin fått en mycket framträdande plats i och med att Uddeboverket, en gammal betongkoloss där Lulebornas sopor tidigare brändes, utsmyckats med graffiti.
Det som gick i Luleå måste gå i Skellefteå också.