Bevittnade en något annorlunda politisk sammankomst i förra veckan.
Ungdomsfullmäktige i Skellefteå/Norsjö innebär en möjlighet för unga att träffa politiker och vice versa. Skellefteås kommunalråd Lorents Burman och Maria Marklund, Norsjös dito Mikael Lindfors, nämndsordförande och ledande politiker från oppositionen sågs mingla med elever från årskurs 8 och tvåan på gymnasiet.
– Mycket spännande dag, konstaterade Lorents Burman (Norran 12/2 2016) och lade snabbt till att han i rollen som politiker saknar att träffa ungdomar kontinuerligt i vardagen.
Allvarligt talat borde det inte vara överhövan svårt att ordna någon form av diskussionsforum där politiker och unga regelbundet kan träffas.
Skellefteå/Norsjö är på intet sätt unikt, ungdomsfullmäktige arrangeras lite varstans landet runt. Upplägget skiljer sig från kommun till kommun, men grundtanken är densamma; att öka de ungas delaktighet och inflytande i kommunen.
Frågan är bara hur mycket makt som, i det här fallet Skellefteås och Norsjös politiker, är beredda att släppa ifrån sig till ett ungdomsfullmäktige. På vissa håll i landet väljs ledamöterna dit genom årliga val i kommunens skolor, har delvis egen bestämmanderätt och egen budget. Om frågan gäller något som ungdomsfullmäktige inte själva kan behandla skickas den vidare till kommunfullmäktige. Ungdomsfullmäktige kan då rekommendera fullmäktige att stödja förslaget.
En fråga som Skellefteås/Norsjös politiker borde ställa sig själva är: Hur hade kommunen sett ut om de unga hade haft mer att säga till om?
För naturligtvis är det så att dagens unga har bättre kännedom om sin egen vardag än politikerna. Ska fler ungdomar engagera sig i samhällslivet, och på sikt bli goda ambassadörer för svensk demokrati, vara idégivande, rådgivande, entusiasmerande och samhällsuppbyggnade, måste de få mer att säga till om.
Tror till exempel att fritidsnämndens ordförande Daniel Ådin (S) blev förvånad när en majoritet av eleverna i tvåan på gymnasiet ville att fritidsnämnden ska satsa på elbelysta och plogade promenadslingor, att det är viktigare än skidspår, slalombackar och funpark för snowboard.
Ett annat lite överraskande svar var att de flesta – 46 procent både bland åttorna och tvåorna på gymnasiet – hellre vill vara publik och uppleva kultur än att själv delta och/eller driva egna projekt. Detta i en tid när det finns de som hävdar att kulturkonsumenten håller på att få ge vika för kulturproducenten.
Slutligen undrar jag hur Nämnden för folkhälsa och primärvård i Skellefteå och Norsjöområdet tänkte, om de överhuvudtaget gjorde det, när de ställde frågan: Har du blivit utsatt för våld – fysiskt, sexuellt, psykiskt, socialt eller ekonomiskt – i en nära relation.
Tänk dig att du är en tonårig tjej/kille som drabbats. Du sitter där med din mentometerknapp, omgiven av kompisar, och ska trycka ja eller nej. När det gäller den här typen av frågor måste man gå oerhört försiktigt fram för att inte stigmatisera människor.
Ärligt talat borde frågan aldrig ha ställts/släppts igenom.