Frihet och rättvisa är inte gratis, har aldrig varit gratis. Så sant som det är sagt. För snart två år sedan presenterade World Valus Survey (WVS), som är den kanske största globala studien av människors värderingar och attityder, en omskakande rapport. Där konstaterades bland annat att mer än var fjärde ung svensk (26 procent) tycker att det vore bra om Sverige var odemokratiskt och styrdes av en stark, diktatorisk ledare och att 21 procent av Sveriges unga kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar.
Kom att tänka på den rapporten efter att ha tagit del av de båda SSU:arna Daniela Bedoyas och Gelnis Tibaduizas debattartikel ”Det behövs fler unga i politiken”, publicerad på debattplats i dagens Norran. De har så oerhört rätt när de konstaterar: ”Om man inte öppnar (de politiska mötesrummen) för unga ökar risken att de får svårt att känna igen sig i politiken. Färre kommer då att engagera sig, vilket är negativt för demokratin”.
Det skulle också kunna sägas så här: Den svenska politikerkåren är inte representativ för hur befolkningen i stort ser ut. Kvinnor, unga, äldre och utrikesfödda är fortfarande underrepresenterade i ett samhälle där olika erfarenheter och bakgrunder i de politiskt valda församlingarna har alla förutsättningar att leda till bättre beslut.
Här i Skellefteå har det provats en del olika modeller för hur partiernas valsedlar bättre ska spegla hur samhället ser ut. Folkpartiets öppna nomineringar har väl knappast revolutionerat politiken, men väl gett några nya ansikten i nämnder och styrelser, både på kommunal och på regional nivå. Ett problem har varit de ledamöter som en bit in i mandatperioden upptäckt att de innerst inne varken är folkpartister eller liberaler. Socialdemokraterna har valt en annan väg. Deras mål är att en av fyra kandidater inför valet 2014 ska vara under 35 år. Det är bra, mycket bra till och med, men det finns en svaghet, och det är att målsättningen bara riktar sig till en av många underrepresenterade grupper.
Å andra sidan, det är bättre att göra som Folkpartiet och Socialdemokraterna, försöka och kanske inte lyckas fullt ut, än att inte försöka alls. Att engagera unga i politiken är en framtidsfråga för demokratin. Samtidigt som det säkerligen inte är så lätt att vara ung i dagens politik där de ideologiska gränserna alltmer börjar suddas ut, där Socialdemokraterna accepterar skattesänkningar och där Moderaterna kan kallas sig arbetarparti.
Det behövs fler unga i politiken, menar Daniela Bedoya och Gelnis Tibaduiza. Absolut, så är det, annorlunda perspektiv gynnar debatten. Här har S tagit sitt ansvar eftersom huvudansvaret för att få in unga i politiken alltid ligger på partierna.