De flesta av Skellefteås politiker tänker säkerligen då och då på hur barn och unga ska kunna komma till tals.
När kommunfullmäktige sammanträder nu på tisdag kommer frågan upp. Punkt 13: Förslag till strategi för barns och ungas inflytande och delaktighet. Ärendet ska teckentolkas. Fullmäktige tar frågan på allvar. Det är bra.
Men räcker det?
Det gör det naturligtvis inte.
Jag skulle vilja att fullmäktiges ledamöter har funderat lite kring den här frågan innan de går upp i talarstolen: Vem företräder barn och ungas röst i kommunfullmäktige?
Vänsterpartisten Joakim Wallström gör det ibland. Han brukar ge Skellefteås barn och unga en röst. Men många fler är det faktiskt inte.
Kommunens strategi är det alls inget fel på. Det finns en ambition att låta barn och unga komma till tals. Men vackra ord är inte detsamma som praktisk handling.
Har kommunen och dess politiska partier en verklig ambition att låta barn och unga komma till tals så finns det bara en väg att gå: placera fler unga på valbart plats när listorna till kommunalvalet ska fastsällas.