FOTO: INGVAR KARMHED/SvD/SCANPIX
Vi har alla hört talas om lille Kalle, eller lilla Lisa. De är åtta år gamla, har fått en tuff start här i livet, föräldrarna dricker lite för mycket, en och annan örfil har det väl också blivit. De blir retade i skolan, har svårt att följa med i undervisningen. Fotbollen är deras livlina. Varken Kalle eller Lisa är någon stjärna, men de har en tränare som ser dem, som uppmärksammar dem, som försöker ingjuta självförtroende i dem.
Kalle och Lisa är naturligtvis påhittade figurer, men sanningen är det finns alldeles för många i Kalles och Lisas situation i vårt avlånga land. De hade nödvändigtvis inte behövt syssla med fotboll, det kunde lika gärna ha varit gymnastik, handboll eller ishockey. När vi träffar Kalle och Lisa några år senare har de hamnat riktigt snett här i livet, hänger mest på stan, när klubben började med sin elitsatsning fick de inte plats. Leken hade hunnit bli allvar redan innan tonåren.
Vad gör vi med alla dem som inte ”håller måttet”? Många förbund och föreningar har ambitiösa och välformulerade dokument, som inte bara fastslår vad det ska tränas på i de olika åldersgrupperna, utan som även poängterar vilket socialt ansvar föreningen och du som enskild ledare har.
För en herrans massa år sedan plockade jag själv ihop en sådan manual för en skånsk fotbollsförenings verksamhet. Den godkändes av styrelsen, av ungdomssektionens styrelse, men när den senare skulle realiseras ute bland tränarna och ledarna var det tvärstopp, och tyvärr hade inte styrelsen mod nog att slå näven i bordet. Själv lämnade jag det mötet och kom aldrig tillbaka.
Förmodligen måste det till politiska beslut ute i kommunerna för att stävja avarterna. För även om de blivit färre med åren så finns de där. Samhället ger inte idrottsföreningarna stöd för att barn ska slås ut från idrotten på grund av så kallade elitsatsningar. Samhället ger idrottsföreningar stöd av helt andra och betydligt ädlare skäl.
Men problemet är mångfacetterat. Alltför många idrottsledare, speciellt i de lägre åldergrupperna, har för dålig utbildning. Att ha varit en hygglig fotbollsspelare räcker inte.
Sex av tio kommunstyrelseordförande tycker att idrottsföreningar som elitsatsar på barn under 13 år inte ska få ekonomiskt stöd från kommunen, enligt en SVT-undersökning. Det är en mycket tydlig signal till klubbarna. Idrott med stöd av samhället ska vara till för alla, inte ett fåtal utvalda, och föreningar som inte klarar av att hålla isär rollerna ska inte få samhällets stöd. Punkt och slut. Som en första åtgärd kan de stängas ute från kommunala idrottsanläggningar. Men då gäller det att politikerna visar mod och handlingskraft, och inte bara talar om att de göra det.
