FOTO: WONG MAYE-E/AP PHOTO/SCANPIX
Visst är det pampigt, festligt när himlen lyses upp av fyrverkerier. Det har man tyckt i Europa alltsedan tidigt 1400-tal, i Kina betydligt längre än så. Det har skjutits för att jaga bort onda andar och till nyår, påsk, valborg och olika jubileer.
Det är framsidan, det positiva, med fyrverkerier. Men det finns en baksida också: varje år skadas ungefär 200 personer så allvarligt av nyårsraketer att de måste söka upp sjukhus. I år skadades till exempel en medelålders man i skånska Vinslöv när han skulle undersöka en raket som inte gick av, när den gick av fick han den i ansiktet.
Att helt förbjuda fyrverkerier är att gå lite väl långt. Men någonstans ska gränsen gå. Det känns inte rimligt att ungefär 250 miljoner kronor gick upp i rök i samband med att 2012 blev 2013. Ett annat problem är att 70 procent av de som skjuter av nyårsraketer har druckit, ett tredje miljöpåverkan, ett fjärde buller, ett femte att många raketer tillverkas i Kina under förhållanden som är allt annat än drägliga. Motståndet mot nyårsraketerna växer också, nästan sex av tio vill förbjuda eller införa ytterligare begränsningar.
Bästa lösningen hade förmodligen varit att varje kommun, gärna sponsrade av företag och/eller privatpersoner, arrangerade ett fyrverkeri på en offentlig plats, så praktfullt att privata initiativ med tiden blir överflödiga. Men smakar det så kostar det …
Ett annat fyrverkeri att hoppas på är det som lyser med sin frånvaro, det politiska. Mitt mellan två val lunkas det mest på, regeringens reformtakt är inte längre vad den en gång varit. En majoritet av svenskarna anser ändå att regeringen gör ett bra jobb, samtidigt som förtroendet minskar för det rödgröna alternativet. Med de siffrorna i ryggen måste det kännas rätt bekvämt att vara statsminister.
Sverige är på väg in i en tuff period. Dagarna före jul meddelande finansminister Anders Borg (M) att regeringen mer än halverar sin tillväxtprognos för 2013. ”Det blir ett par magra år”, konstaterade Borg, som dock inte föreslår några akuta stimulansåtgärder. Hittills har regeringens arbetsmarknadspolitik gett, för att uttrycka sig diplomatiskt, blandat resultat. Men frågan är hur det sett ut om ingenting gjorts, förmodligen än värre. Å andra sidan har inte de rödgrönas förslag imponerat de heller.
Hur regeringen handskas med krisen kommer med stor sannolikhet att avgöra valet 2014. Eller som en okänd tänkare konstaterade: ”Avgörande är inte vilka anslag man har, utan hur man använder dem”. Men de som väntar på ett politiskt fyrverkeri får nog vänta ett tag till.
